That scary, uncertain future
My uncertain future. This is one of those times when you want to fast forward your life for a year or three =P
Är ofta ensam hemma nuförtiden då föräldrarna och syrran är bortresta. Bröderna jobbar och jag sitter hemma och har sommarlov =). Har letat jobb som vanligt men inte fått något. Boring. Tänkte dra på fest, for once in my life men det sket sig. Igen med brorsan, kusinen och några sköna grabbar men det visade sig att man måste vara 21 för att komma in. Och ännu en gång, kryssning den här gången under helgen, men det fanns bara platser för pers över 24 =/
Så jag tar det som ett tecken från gud. Festande är inget för mig, och fastän jag vill gärna träffa någon så är en flickvän bara huvudvärk i slutändan =P
Bäst om jag fokuserar på plugget. Det är typ det som kommer hålla mig upptagen de närmaste 4~ åren.
Until then, I'll just be hanging around with friends and taking it easy ^^
Oh how I long for you, sweet eternal slumber
Det är inte så att jag älskar döden, eller att jag är självmordsbenägen =P, jag finner döden fascinerande helt enkelt. Det är lite knepigt eftersom jag är en religiös person också, jag har en uppfattning om döden, dess innebörd och dess syfte men det som alltid vänder tankarna tillbaka dit är nyfikenhet. Curiousity killed the cat they say =P
Vad är döden? Vad är det som händer i de där slutgiltliga ögonblicken? och nu pratar jag inte om vad det är som kommer efter, just här är det irrelevant, det är döden man vill möta. Jag ser inte döden utifrån ett fysiskt tillstånd, utan mer psykologiskt. Lite svårt att förklara.
I oräkneliga år har döden varit livets broder, alltid där, en visshet, ofrånkomligt. Och det är förståerligt varför en hel del "Mystik" har format detta tillstånd vi kallar döden till något nästan levande; Reaper-man!
Reaper-man, snubben med liet. Det som till slut utlöste min nyfikenhet. Jag förvånas om och om igen hur dessa skildringar, oavsett skicklighet, verkar förmedla en känsla av innehållslöshet, en känsla av tomhet men framförallt...okunskap. Hur ofta har jag inte stirrat in i huvans mörker och frågat vem döden är.
Inte bunden av tid, vägledd av ödet och odiskriminellt dömande.
Ah, these murky feelings
Men det är tankarna nu, efteråt som är svåra att smälta in, jag kan inte hjälpa det men det känns som om jag förlorar någonting vid varje avslutning. Är det vänner?, nej inte det här året....kanske är det skolan. Rudbeck. Att vara lärare där är fortfarande något jag allvarligt vill ge mig ut på.
Universitetet. Dags att bli vuxen. De flesta säger att vuxenlivet börjar med gymnasiet men det är inte sant. Gymnasiet är bara en förberedelse, ett smakprov om vad som kommer. Man är lika okunnig, osäker, skygg och oupplyst om världen och allt annat, precis som man var i grundskolan. Det är nu livet tar sin riktning och det gäller att sikta rätt.
Jag är väldigt tacksam för detta år, Rudbeck. Vi ses om 4 år =)
