Differences in Cultures
Jag skrev i förra inlägget att människor i allmänhet är egoistiska, och det är sant. But =P, det finns olika nivåer av egoism. Man kan tänka på det i olika sätt men ni som läser ofta så vet ni att jag tänker alltid i det stora perspektivet, the big picture. Jag tänker inte då på mina-dyra-skor-som-brorsan-inte-får-låna-egoism, utan på min-medmänniska-behöver-hjälp-men-kommer-inte-få-det-av-mig-egoism.
Det är något som vi saknar, något som vi behöver. Människor bryr sig inte om andra människor. Råkar någon illa ut på gatan så går folk förbi och vänder ryggen åt det, medans en stackars jäkel håller på att bli sparkad i ansiktet. Jag kan ta 100 ex som någonstans i ett spansktalande land (glömde vilken) där en stackars 16-årig tjej blev sparkad i ansiktet flera gånger av en rasist mitt i ett tåg. Folk bara satt och kollade på. Ingen gick ens fram till henne efter att snubben smitit iväg.
Eller som 2 killar i skolan. Mitt i matsalskön så börjar två snubbar att bråka, den ena blir fälld och börjar få sparkar i ansiktet, tror du det var någon som stoppade?, ja, jag och en annan irakie, resten stod och kollade stumt på.
Vi bryr oss för lite om medmänniskan.
Men den goda nyheten är att det inte alltid är så. I andra länder, i andra kulturer så har man inte glömt det. Arabländer i allmänhet är såna ställen. Jag har varit i flera, jag vet. Går man förbi i gatorna så får man en glad hälsning, äldre respekteras, små tjänster utförs hela tiden av människor som vill hjälpa en. Och du själv, blir då en av de, du blir glad, du blir tacksam och du börjar tänka i samma banor.
Det finns gott i människan, det finns hopp, det gäller bara att någon visar vägen först.
Det är något som vi saknar, något som vi behöver. Människor bryr sig inte om andra människor. Råkar någon illa ut på gatan så går folk förbi och vänder ryggen åt det, medans en stackars jäkel håller på att bli sparkad i ansiktet. Jag kan ta 100 ex som någonstans i ett spansktalande land (glömde vilken) där en stackars 16-årig tjej blev sparkad i ansiktet flera gånger av en rasist mitt i ett tåg. Folk bara satt och kollade på. Ingen gick ens fram till henne efter att snubben smitit iväg.
Eller som 2 killar i skolan. Mitt i matsalskön så börjar två snubbar att bråka, den ena blir fälld och börjar få sparkar i ansiktet, tror du det var någon som stoppade?, ja, jag och en annan irakie, resten stod och kollade stumt på.
Vi bryr oss för lite om medmänniskan.
Men den goda nyheten är att det inte alltid är så. I andra länder, i andra kulturer så har man inte glömt det. Arabländer i allmänhet är såna ställen. Jag har varit i flera, jag vet. Går man förbi i gatorna så får man en glad hälsning, äldre respekteras, små tjänster utförs hela tiden av människor som vill hjälpa en. Och du själv, blir då en av de, du blir glad, du blir tacksam och du börjar tänka i samma banor.
Det finns gott i människan, det finns hopp, det gäller bara att någon visar vägen först.
Kommentarer
Trackback
