Willikins

Det är vid såna tillfällen jag känner för att slå sönder något eller helst, någon. Riktigt ordentligt, break every single bone, one by one with my bare hands. I sound crazy and fucked up, I know men det är så jag känner, I'm fucking pissed off.
I'm pissed för att jag är den enda åsnan som gör ett skit hemma medans alla andra sitter med benen i kors och ropar på mig, den enda som gör något. Jag bråkade till och med igår med en av mina bröder eftersom han vill att jag ska hämta en cola åt honom (vi har läskbackarna i balkongen), varför kan inte du hämta en?, varför ska jag gå när den är till dig?
Well, at least, det var det som först fick mig att lacka. Mina kompisar påpekar hela tiden att jag är alltid glad, ler hela tiden, på gränsen till flin och det är väldigt sällan jag blir arg eftersom jag har stort tålamod, och fastän det är en bra grej så är det också min svaghet. När jag blir arg, då menar jag arg. Jag blir inte bara arg för det som fick mig att lacka i första början, utan på allt annat skit också, allt annat som jag håller inne, allt annat som irriterar mig, stör mig eller vill inte hålla käften. Och det håller i sig.

Så nu sitter jag här, så arg att jag är en mulatt version av hulken -.-
Fy fan vad jag vill slå sönder någon. Faktiskt väldigt nära på att gå och starta ett bråk med en snubbe i gatan.