Existensiella frågor
Detta ämne kommer jag aldrig sluta skriva om helt och hållet för det är bara för intressant att släppa.
Nu beror det naturligtvis på om man är religiös eller inte (något som jag ofta skriver i mina inlägg nuförtiden =P) men jag skriver ju utifrån mina egna tankar och det är det ni får läsa. Och för er som inte känner mig eller har klurat ut det själva; Ja, jag är religiös (inte egentligen men här i väst är det så låga krav på det så jag verkar som värsta fanatikern =D)
Muslimer har egentligen inga problem med existensiella frågor, vi vet varför vi finns till, detta liv är nämligen ett test. Ett test för att se om vi är värdiga gud. Att ens ha blivit skapade av honom och ha detta liv är nog att vara honom tacksam. Att sedan följa det ena eller det andra kan väldigt dåligt sammanfattas som Uppoffringar. Är du redo att offra alkohol? (för muslimer) Ingen sex före äktenskap? (katoliker) osv.
Men tillbaka till ämnet; Existensiella frågor. Om muslimer redan vet anledningen till vårt liv här på jorden, vad är det jag pratar om? Jo jag pratar om själva skapelsen av människan. Adam, som var den första, varför blev han skapad av gud?
Vad var anledningen till att människan blev skapad? Var det för att gud ville bli tillbedjad? Nu vore det bara dumt att tänka på om gud var uttråkad och skapade världen och människan bara för att ha något att göra eftersom tid påverkar inte honom. Han är evig, avlar inte och har inte avlat.
Jag tänker på det där allra första början, då ingen universum fanns. Jag tänker på ett stort svart tomrum med gud där. Fortfarande svart eftersom inget vet ju vad gud är, muslimer säger ofta att han är någon sorts livskraft, men till och med det är svårt att tänka på så det får fortfarande vara ett stort svart ingenting. Men just då, då tänker jag på hur den där gnistan kom fram, tanken att människan skulle skapas och få liv. Anledningen.
Men vem vet hur gud funkar?, vi som inte ens kan svara på de frågor vi har, hur kan vi tänka som gud och komma på anledningen till skapelsen. Och det är så det ska vara, för gud är så stor att våra hjärnor inte kan greppa det. Hur mycket vi än försöker så kommer vi aldrig kunna komma närmare till att besvara dessa frågor. Men det är väl inget fel att drömma eller tänka på? ^^
Och nu har jag fått min lilla vilopaus efter skolan, måste gå och be =)
