Willikins

Jag har ingen aning vad jag ska skriva med det här inlägget men ibland så börjar jag bara skriva och hoppas på att något vettigt kommer fram =P
Åh, speaking of total absence of any kind of subject, är det inte konstigt hur man ibland kan fundera så mycket, och vara helt blank nästa stund?
Det är faktiskt ofta då jag får en såndär...Whiteout (I know, the name sucks men jag vet inte vad jag ska kalla det annars + att det är ungefär som en blackout =P). Det händer ibland när jag är uttråkad, hungrig eller när jag är nära en person som jag har känslor för, although the latter har inte hänt på ett tag, looks like I'm cured of that one =P

Men hur kan vi tänka så mycket och ändå förstå så lite?, det här gäller både för den vardagliga människan och hela mänskligheten i sig. Vi har otaliga händelser där vi har visat vår ignorans på såna sätt att vi ger en helt ny mening åt ordet "Dumskalle". Vi har också oräkneliga påhittade berättelser om hur människan gör misstag som får hela världen att gå under. Det underliga är att varje dag så håller vi på att göra dom berättelserna sanna.
Vad är det vi måste göra för att människan ska bli "upplyst", "lärd" eller "resonabel"?

Hmm, konstigt ämne det blev =P