Loneliness
Jag kände dess närvaro först när när studenten hade närmat sig. Först vara jag lite frustrerad, rädd, säkert eftersom jag inte hade haft den känslan på ett bra tag, men det tar inte långt tid tills man vänjer sig =) Besides, förut så VAR jag verkligen Mr lonely =P
Och det tycker jag om att vara ibland. Jag har inga större behov av att vara social och omkring människor, att gå ut på en promenad räcker gott och väl, och de lyckligaste stunderna jag har brukar oftast vara när jag går runt och pratar med mig själv eller "diskuterar", I am SO freakin' funny ^^
Sounds crazy, och det är jag säkert, men ens bästa följeslagare är en själv. In the end, loneliness is just another way of socializing, difference is you're doing it with yourself =)
I like this nonsense, speaking with oneself och så, det känns som om man "upptäcker" sig själv och den tanken i sig är ännu konstigare på något sätt, för vem är det som inte känner sig själv?
Inte alla som gör det faktiskt, visst vet vi vilken färg vi gillar, vår favoritfärg osv, men hur är det med allt annat?
Man ska fråga sig själv om ideologier, etiska frågor, tro, ens syfte, vad man är rädd för och varför. Ett bra ex är såhär; Min favoritfärg är blå. Varför tycker jag om blå?, Jag hatar spindlar, varför?, Jag har problem med att kolla folk i ögonen och kan bara gör det för en kort stund eftersom det känns som om jag är ohövlig annars, varför?
Det gäller att upptäcka sig själv, prata med sig själv, fråga frågor som man annars aldrig skulle ställas inför, tänka på den där frågan som finns i allas sinnen men som man oftast undviker, den där problematiska frågan; What if?
Hmm, jag visste aldrig att jag var så filosofisk =D, det låter annorlunda när man tänker det såklart, men det är alltid bra att dela med sig av sina tankar ^^
Och det tycker jag om att vara ibland. Jag har inga större behov av att vara social och omkring människor, att gå ut på en promenad räcker gott och väl, och de lyckligaste stunderna jag har brukar oftast vara när jag går runt och pratar med mig själv eller "diskuterar", I am SO freakin' funny ^^
Sounds crazy, och det är jag säkert, men ens bästa följeslagare är en själv. In the end, loneliness is just another way of socializing, difference is you're doing it with yourself =)
I like this nonsense, speaking with oneself och så, det känns som om man "upptäcker" sig själv och den tanken i sig är ännu konstigare på något sätt, för vem är det som inte känner sig själv?
Inte alla som gör det faktiskt, visst vet vi vilken färg vi gillar, vår favoritfärg osv, men hur är det med allt annat?
Man ska fråga sig själv om ideologier, etiska frågor, tro, ens syfte, vad man är rädd för och varför. Ett bra ex är såhär; Min favoritfärg är blå. Varför tycker jag om blå?, Jag hatar spindlar, varför?, Jag har problem med att kolla folk i ögonen och kan bara gör det för en kort stund eftersom det känns som om jag är ohövlig annars, varför?
Det gäller att upptäcka sig själv, prata med sig själv, fråga frågor som man annars aldrig skulle ställas inför, tänka på den där frågan som finns i allas sinnen men som man oftast undviker, den där problematiska frågan; What if?
Hmm, jag visste aldrig att jag var så filosofisk =D, det låter annorlunda när man tänker det såklart, men det är alltid bra att dela med sig av sina tankar ^^
Kommentarer
Trackback
