Studenten och alla dess bekymmer =P
Well, imorgon är den stora dagen...för alla andra =P, för mig så är det dagen då jag blir av med skolan i minst ett år, en ganska vanlig dag annars.
Idag var det studentlunch och fastän det var inte så som jag hade tänkt mig så var det inte så illa =)
Det pratades och det minglades, både innan och under lunchen men jag kände mig utanför. Dels för att jag inte hade någon att prata med, de kompisar som jag såg fick jag följa efter utan att märkas och fan vad jag hata det, blev ganska arg och bitter där ett litet tag.
Och dels för att jag är inte påverkad av dagens betydelse. Det är så med alla traditioner, firanden osv som jag stöter på i det svenska samhället, det är inte hat eller rädsla, det är inte pga hur jag känner för det här firandet eller den där traditionen, jag känner bara att jag inte hör hemma helt enkelt. Det är deras firande, det är deras thanksgiving eller vad det än kan vara, och det är tänkande jag inte kan bli av med, för som sagt, jag känner att jag inte hör hemma. Av någon konstig anledning så har studenten också påverkats av det här.
Orsakerna är ju helt ifrån mitt håll eftersom det är väldigt få firanden som vi har i familjen. Vi firar t. ex inte jul, vi firar inte påsk, vi firar inte midsommar, vi firar inte födelsedagar och vi firar inte studenttaganden =P
Det kommer inte finnas några föräldrar med plakat och skyltar med mitt namn på, det kommer inte finnas anhöriga, det kommer inte finnas några kompisar. För även om det inte fanns familjeproblem och plågorna som det medför, så skulle det inte finnas någon där because för oss, så är det ingen viktig dag, inte för mig heller förutom att jag slipper skolan =P
Besides, om man tänker på allt det där med namnskyltar och allt, studentmottagning, flak och hela köret, så är det något av en tradition och jag har problem med traditioner som jag inte följer, har en tendens att hålla mig undan och inte delta.
Imorgon på morgonen så kommer jag gå på något som kallas för "champagnefrukosten", och som ni säkert kan gissa så dricker inte jag ("Vah!? åh gud näj?") =P Det är också en tradition, jag kan inte hjälpa mig själv att hålla mig undan i skuggorna då ("I'm watching you mr. Champagnefrukost!!") + att det dricks. And I hate drinkin'. Not a good combination ^^ Men Haidar kommer dra dit, så jag tänker; varför inte?, jag kan dra dit för sociala skäl, det skulle inte skada och så kan man samla på sig mera studentminnen =)
Och sen själva studenten. Absolut ingen aning, jag har inga förväntningar eftersom jag vet inte ens hur jag känner för det, ska jag vara ledsen?, glad?, tänk om jag missar att säga hej då till någon? It's just too much, och för att inte hjärnan ska sprängas upp genom att försöka reda ut och analysera hur studentdagen kommer vara så har den bestämt sig att vara likgiltig.
I dunno, vi får se helt enkelt =P
Idag var det studentlunch och fastän det var inte så som jag hade tänkt mig så var det inte så illa =)
Det pratades och det minglades, både innan och under lunchen men jag kände mig utanför. Dels för att jag inte hade någon att prata med, de kompisar som jag såg fick jag följa efter utan att märkas och fan vad jag hata det, blev ganska arg och bitter där ett litet tag.
Och dels för att jag är inte påverkad av dagens betydelse. Det är så med alla traditioner, firanden osv som jag stöter på i det svenska samhället, det är inte hat eller rädsla, det är inte pga hur jag känner för det här firandet eller den där traditionen, jag känner bara att jag inte hör hemma helt enkelt. Det är deras firande, det är deras thanksgiving eller vad det än kan vara, och det är tänkande jag inte kan bli av med, för som sagt, jag känner att jag inte hör hemma. Av någon konstig anledning så har studenten också påverkats av det här.
Orsakerna är ju helt ifrån mitt håll eftersom det är väldigt få firanden som vi har i familjen. Vi firar t. ex inte jul, vi firar inte påsk, vi firar inte midsommar, vi firar inte födelsedagar och vi firar inte studenttaganden =P
Det kommer inte finnas några föräldrar med plakat och skyltar med mitt namn på, det kommer inte finnas anhöriga, det kommer inte finnas några kompisar. För även om det inte fanns familjeproblem och plågorna som det medför, så skulle det inte finnas någon där because för oss, så är det ingen viktig dag, inte för mig heller förutom att jag slipper skolan =P
Besides, om man tänker på allt det där med namnskyltar och allt, studentmottagning, flak och hela köret, så är det något av en tradition och jag har problem med traditioner som jag inte följer, har en tendens att hålla mig undan och inte delta.
Imorgon på morgonen så kommer jag gå på något som kallas för "champagnefrukosten", och som ni säkert kan gissa så dricker inte jag ("Vah!? åh gud näj?") =P Det är också en tradition, jag kan inte hjälpa mig själv att hålla mig undan i skuggorna då ("I'm watching you mr. Champagnefrukost!!") + att det dricks. And I hate drinkin'. Not a good combination ^^ Men Haidar kommer dra dit, så jag tänker; varför inte?, jag kan dra dit för sociala skäl, det skulle inte skada och så kan man samla på sig mera studentminnen =)
Och sen själva studenten. Absolut ingen aning, jag har inga förväntningar eftersom jag vet inte ens hur jag känner för det, ska jag vara ledsen?, glad?, tänk om jag missar att säga hej då till någon? It's just too much, och för att inte hjärnan ska sprängas upp genom att försöka reda ut och analysera hur studentdagen kommer vara så har den bestämt sig att vara likgiltig.
I dunno, vi får se helt enkelt =P
Kommentarer
Trackback
