Death

And here it was. Med min mormor på sin dödsbädd, beredd att ge upp på livet när som helst som en gammal sjuk kvinna, så är det min morbrorsson som dog istället igår ='(
Han var inte sjuk, han var aldrig svag. En helt vanlig 27-årig man.
Vi får veta att han var på jobbet då han fick extremt ont i magen plötsligt. Tagen till sjukhuset så kom läkaren fram till ett lik istället för en patient, så snabbt gick det. Vi vet ännu inte vad det är som var fel.

Alla människor dör. Men det som alltid förvånar människor är hur enkelt, snabbt och oväntat det kommer. Vem som helst av oss kan dö, under vilken tid som helst. The world is a cruel place, och det enda som gör den bättre är människorna vi har omkring.

Vila i frid, íla rahmat íllah. Sorat al fatiha 3ala roo7 Ali mohammed 3atiyah


Ännu en dag i vår härligt fientliga värld

Brotten som begås i Gaza. Vad ska man säga?, vad kan man göra? Att människor dör vardagligen, att rättvisans ord försöker skringas och döljas, att de drabbades hjälperop försöker tystas och att världens sinne /moral har plötsligt försvunnit gör så att man bara vill ramla ihop och gråta.
Men för resten av världen så verkar det här vara normalt, nej det verkar till och med som om det här är fullkomligt rätt. Folket i Gaza ska få lida. Till och med sverige kan, bara lite uppmuntring behövs. Det här är taget ifrån en artikel från aftonbladet som har publicerat Pierre Schoris artikel, chef för tankesmedjan Fride i Madrid.

"De som i Sverige försvarar Israels attacker mot civila mål, tar också ansvar för dess konsekvenser. Hur man tänker på den kanten fick jag höra av en ledande regeringsföreträdare. När jag påpekade att Israel bombat Gazas universitet, blev svaret:

- Du menar det islamiska universitetet."

Så ett vanligt universitet är otänkbart att bomba, men så fort det visar sig vara en muslimsk universitet så blir det rättfärdigat?, duktigt sverige. Fan vad jag vill veta på snubben som gav det där svaret, %!#¤#%#! idiotjävel.
Och sedan, ännu en gång så visar sverige vad de går för:

"För Sverige har försvaret av folkrätten traditionellt varit en utrikespolitikens hörnpelare. Under Irakkriget började man dock svaja. Folkrätten kunde tolkas på olika sätt, antydde både stats- och utrikesminister och sedan blev det tyst i frågan."

Ibland kan man verkligen undra över vårt lands stålstarka moral om frihet och rättvisa, bara för att sedan vända blicken så fort ett annat land tycker annorlunda, speciellt länder som USA eller Israel, ett land som verkar köra över inte bara alla, utan speciellt FN och andra hjälporganisationer.

"Det är stötande att Israel har tillstånd att testa vapen i Kiruna som lemlästar civila i Gaza."

"För tio år sedan stod Gazas internationella flygplats färdig med bistånd från Japan, Egypten, Saudiarabien, Spanien, Tyskland, Marocko - och Sverige. 2001 raserades kontrolltornet av israeliska armén, och året därpå förstördes landningsbanorna. Israels skäl, då som nu, var att hejda införsel av vapen och att straffa palestinierna för deras stöd åt terrorismen. Då var det "terroristledaren" Yassir Arafat, som sju år tidigare hade fått motta Nobels fredspris."
Jag visste inte att man kunde "straffa" civila, oskyldiga människor, se så mycket man har att lära sig.


Existence

Jag var på väg att sova, låg där och väntade på sömnens lugna vågor (lol, sounds gay =P) men jag hade för många tankar i huvet. Tankar som jag tycker om, såna som får en att tänka djupt, länge och de brukar, för mig, oftast handla om människans existens, liv och universum.
Det som startade tankeflödet var filmen "The Day The Earth Stood Still" som jag såg för ungefär 40 min sen. Jag hade hört av många att den var dålig, till alla er som sa det där: "Det enda dåliga är att ni lever, idiots =P"
Filmen var otroligt bra tycker jag, inte bara för presentationen av en revolutionerande synsätt på mänskligheten utifrån, utan också på hur mänskligheten avbildades. En civilization that is flawed, fel, vilse, envis. Mänskligheten skulle bli varnad, men ingen lyssnade, och därför skulle den utrotas, för att rädda planeten.


Vi är så upptagna av det vi ser (och det vi ser är begränsat), det vi har (och det vi har är begränsat) och det vi vill ha (som är obegränsat) att vi inte kan förstå, inse eller ta vara på de saker som betyder mest.
Att människan felar har vi hört allför ofta, till och med jag börjar gnälla om det fastän det kan inte sägas tillräckligt många gånger. Men det som verkligen skrämmer mig, är att vi inser det. Vi vet vart vi är på väg. Det skrämmer mig att människan har förmågan av insikt till en sån nivå, för att sen sluta lyssna på dess budskap. Det skrämmer mig att varje enskild människa ser på framtiden med en blandning av rädsla och nyfikenhet, se dess resultat, och inte göra något åt det. Det får mig att tänka på världen som en självmords-kult. Att alla undrar vad som kommer efteråt medans, en efter en, fylla på plastmuggarna med äppel-,eller apelsin-saft (beroende på vad man gillar) kryddad med arsenik, och långsamt gå tillbaka och ställa sig i cirkeln. Vi ser vem det är som dödar oss. Vi ser vad det är som vi använder för att döda oss. Och vi ser vad det kommer leda till. Men det som kommer efteråt är för intressant. Igen vågar dra sig ur, och vi vet att rummet kommer snart skräpas ner med tomma plastmuggar vid orörliga händer.
Vi har sett vår framtid.....men vad är det vi gör åt det?

Everyones true love: Themselves

Alla älskar sig själva. Det är inte direkt något dåligt, inget fel med det, men det kan gå till "överdrift" eller användas på fel sätt. Människan har en tendens att tänka för högt om sig själv, att hon är viljestark, smart osv. Men sanningen är annorlunda. Människor är dumma, elaka, giriga, ja den här listan kan hålla på i ett tag. Det enda som håller människan i schack är dess uppfostran, och beroende på hur bra uppfostran är eller hur bra ens självmedvetande är så faller vi in i olika nivåer.

Jag säger nu inte att det är människans fel, eller att föräldrarna kunde ha gjort ett bättre jobb, jag tycker att det här är samhällets fel. Vår värld, våra nationer, vårt handlande, beteende, vår historia påverkar oss. Det spelar ingen roll att världskrigen hände för mer än 50 år sen, den påverkar oss fortfarande genom att berätta hur långt människor är beredda att gå.
Det är under såna tider då man ska ta en ordentlig titt på sig själv, sitt medvetande, sitt Jag och undra hur man verkligen är som person. Och just under dessa stunder ska man ta till sig en av de bästa egenskaperna som finns att ha, ödmjukhet.
A person is defined not by oneself, but of their actions and by the understanding of others. Only in our minds are we truly great.


Dull

Jag vet inte hur länge till jag kan klara mig utan min kära data =P Den är fortfarande på lagning och jag har inte hört något sen de hämtade upp den.
Mina dagar är tråkiga, det finns inte mycket som jag kan göra förutom att spela lite ps2 men jag blir lätt trött på den fronten eftersom jag inte har några bra spel. Det finns en jag vill absolut ha och det enda som krävs är en tom cd-skiva som kan köpas på 20 spänn men när jag väl kommer till affären så har de packat upp och rymt iväg, lokalen är nu tom =/

Det jag verkligen behöver just nu och som kan göra både mig och familjen nytta är ett jobb. But it seems as if fate itself works against me when it comes to work. Jag skickar ansökningar hit och dit, verkligen försöker men de flesta av mina ansökningar kommer inte ens fram, jag får ett konstig meddelande som säger "Undelivered message" eller nått. Ett automatiskt meddelande som inte går att svara på och som endast vill berätta att ditt mail kom inte fram.
Hmm, jag undrar om det är min hotmail adress som uppfattas som skräppost, för det har hänt FÖR många gånger. Vadå kan datorer nu identifiera invandrar-liknande hotmail-adresser och "ta hand om dem" direkt? what the hell is going on? =P

Anyways, har bara inte skrivit något på ett tag, ville göra det. Kanske skriver jag ett meningsfullt inlägg snart, jag har ju tråkigt, haft det på ett tag så jag funderar på att gå i en "Though-hibernation", ni vet, tänka lite djupt, filosofiskt, hur vi människor lever, varför blod smakar som metall, that kinda stuff =)

Cya

Angry...you don't like me when I'm angry

Olikt andra så är jag ingen man vill vara nära när jag är arg. Du vill helst vara några mil bort, in fact, make that a country or two. Sällan blir jag arg men verkligen hemskt blir det när det väl händer.
Jag känner att jag bara vill bränna bort alltihopa, screw it, allt och alla kan gå och ta sig. Tänk er en inferno, ett eldhav så ofattbart hett och oförlåtande, svepande, snurrande som en tornado, långsamt skölja över en stad på ett par miljoner, helst tiotals miljoner. Inget lämnas kvar, inte ens askan finns kvar efteråt.

Problemet är inte en enda grej, det är alltid flera saker som går mig på nerverna. Det är inte fjuttiga saker som man blir störd på, nej, jag blir alltid offret av stora orättvisor, speciellt här hemma, jag blir behandlad som en råtta ibland med inte den minsta omtanke medans mitt är det som håller det här huset på fötterna. Ingen uppskattar det jag gör och när jag ber om det där lilla så är det ingen som lyssnar.
Det är det jag hatar mest av allt. Att folk inte uppskattar det jag gör, utan tar det för givet. Den rollen har påtvingats mig sen barnsben och jag har aldrig klagat förut, det är först nu, efter 19 år då jag börjar bli less på det. Jag tänker fortsätta göra det som krävs av mig ifrån mina föräldrar, but done are the days då jag bjuder på mer än det.

Da germfactory

Som vanligt så har jag inte skrivit något nytt på ett tag, bloggen verkar inte vara prioterad men vem vet, kanske blir jag intresserad för att blogga mera i framtiden =P Fast jag har ju en ursäkt i alla fall och det är att min dator är på lagning, sitter på någon av de andra när jag kan.
Anyways, det är väldigt lite jag har att göra på dagarna förutom de 2 lektioner som jag har varannan dag =P, alla böcker är utlästa så jag har börjat rita för typ 1,5 vecka sen, haha. Jag ser alla de här snuttarna på youtube, hur folk skissar så otroligt snyggt och jag blir avundsjuk. Jag har alltid varit intresserad för det men gav det inte någon uppmärksamhet eftersom jag är skitdålig. Men nu så har jag kollat på tutorials och så, ritat mycket och lärt mig en del, några blev till och med hyfsade =P, jag kanske kan sätta upp de någon annan gång =)

Just nu så kallar jag hemmet för "The germfactory" eftersom alla är sjuka, influensan har slagit oss hårt och alla stönar, snorar och hostar =P, alla förutom katterna och brorsan är friska. Det är nu andra dagen sen jag blev sjuk och är väldigt svag, kan knappt lyfta upp mig själv ibland men det gäller att vänta ut den.
Anyways, hoppas att ni är glada över att ha läst ett fullkomligt meningslöst inlägg ^^

Nyår....

Jag har aldrig firat nyår, aldrig haft en anledning till att göra det heller. Familjen har inte gjort något speciellt när klockslaget närmar sig och kommer troligtvis inte börja med något heller =P
För att vara ärlig så gillar jag inte nyår, inte för att det är något negativt med det utan det är vad människor gör som stör mig. It's as if you're looking for an excuse, en som rättfärdigar en person att bli full, "släppa loss" och andra dumheter. Det påminner mig faktiskt om studenten. Hur hundratals elever dansade och hoppade på flaken medans de duschade i öl, champagne och liknande. Jag kollade på hur föräldrar tittade på deras barn medans de hällde öl över sig och med en vild blick, försöka få en sista droppe att dricka som om det var den sista droppe vatten i en oändlig öken. Jag var äcklad.

Just nu så finns det hundratusentals människor därute som gör samma sak, förutom att bada i öl =P. Why? för att en klocka slog tolv? för att du klarade dig igenom ett år? det har du gjort de senaste 16,17,18,19 åren, det är inte direkt någon överraskning =P
Anyways. Som sagt, jag blir bara störd på människor som hittar på ursäkter att göra det ena eller det andra.
Det enda jag gillar med nyår är fyrverkerierna ^^, jag skulle själv vilja skjuta några men eftersom jag är fattig och vill helst inte se mina pengar explodera i luften så överlåter jag det till alla andra =P

RSS 2.0