Willikins

Alla älskar sig själva. Det är inte direkt något dåligt, inget fel med det, men det kan gå till "överdrift" eller användas på fel sätt. Människan har en tendens att tänka för högt om sig själv, att hon är viljestark, smart osv. Men sanningen är annorlunda. Människor är dumma, elaka, giriga, ja den här listan kan hålla på i ett tag. Det enda som håller människan i schack är dess uppfostran, och beroende på hur bra uppfostran är eller hur bra ens självmedvetande är så faller vi in i olika nivåer.

Jag säger nu inte att det är människans fel, eller att föräldrarna kunde ha gjort ett bättre jobb, jag tycker att det här är samhällets fel. Vår värld, våra nationer, vårt handlande, beteende, vår historia påverkar oss. Det spelar ingen roll att världskrigen hände för mer än 50 år sen, den påverkar oss fortfarande genom att berätta hur långt människor är beredda att gå.
Det är under såna tider då man ska ta en ordentlig titt på sig själv, sitt medvetande, sitt Jag och undra hur man verkligen är som person. Och just under dessa stunder ska man ta till sig en av de bästa egenskaperna som finns att ha, ödmjukhet.
A person is defined not by oneself, but of their actions and by the understanding of others. Only in our minds are we truly great.