A lesson on how to keep your cool
Anyways, off to the important stuff now and the reason for this entry.
Eftersom många beskriver mig som en lugn person så kanske jag kan dela med mig och hjälpa andra att bättre hålla sitt temperament? Now, det första man alltid ska komma ihåg (och bemästra) är att acceptera saker och ting. Otaliga händelser utspelas i världen varje dag, några bra och andra inte så, men likväl händer det, vare sig du vill eller inte, och därför, när något som involverar dig har hänt; se det för vad det är, acceptera det och sedan se om du kan göra något åt det annars kan du låta det vara. That's step 1 ^_~
Step 2 anknyter till det förra genom det att acceptera saker. Men alla handlingar är inte lika värda och måste därför bedömas och då pratar jag om viktigheten och betydelsen av en handling. Gör inte en stor grej av något litet eller tvärtom, fast egentligen så kan jag inte hjälpa mycket här eftersom att alla sätter olika värden på handlingar och åsikter. Något som jag skulle bortse skulle kanske vara omöjligt för en annan, se själv hur du känner inför något och utgå från det (lol, great help that was =P)
Step 3: Tålamod, tålamod..............................................................................................................................stooor tålamod =P
Stressa aldrig upp dig för något, oavsett. Det är något som andra till och med irriterar sig på med mig. Allt har sin tid och plats. (obs, får inte blandas ihop med lathet =P)
Step 4: Know your place! Det förbluffar till och med ibland hur mycket man snappar upp om man håller öronen och ögonen öppna. Hemligheter, ränker, överraskningar, skvaller, you name it, men det här betyder inte att du ska göra något av den informationen för det är egentligen bara skräp. Knowing and being part of är två helt olika saker, bara för att du vet att Kille A är otrogen med Tjej C så har du inget med saken att göra, blanda inte dig i saker som inte angår dig, då slipper du huvudvärk och onödig tjafs. And Trust me jag vet en hel del, saker som ingen annan vet, men hemligheter finns för att hålla hemligt och då pratar jag om mina och andras ^_~
Hmm, kommer typ inte på mer, skulle kanske vara jobbigt att hålla reda på det om det var mer också eller hur? =P
Jag försöker inte skryta med det här eller något, försöker inte bevisa något heller, det är bara såhär jag tänker, hoppas ni lär er något eller i alla fall kommer på något ni känner igen.
Just my luck
Precis nu när jag har fredag, lördag och söndag ledigt ifrån jobbet, så blir jag sjuk =(
Hade först ont i huvet, sedan spred sig smärtan längre ner och jag känner mig betydligt svagare för varje minut. Har feber tror jag, lite illamående och har inget aptit. Jag som ville njuta nu av mina lediga dagar >_<
Oh god why, oh why?!
Thing is, jag vet inte om jag orkar med sånt and I know, I know, sounds strange coming from a guy men jag förklarar så småningom. Jag har inget problem med mitt utseende, personlighet eller självförtroende, hell jag har tillräckligt så att det räcker åt alla =D, och skulle jag vilja aktivt leta efter ett förhållande så skulle jag kunna hitta någon efter inte så lång tid.
Men anledning till att varför jag inte gör det är pga att jag är en allvarlig person när det kommer till sådant. Sånt är inte att leka med tycker jag, och ska jag träffa någon så vill jag ha ett allvarligt förhållande med den personen. Jag är en sån person helt enkelt. Kanske är det för att jag verkligen ger mitt allt i ett förhållande, jag håller inga känslor tillbaka och det är ju farligt om förhållandet inte skulle funka i slutändan? Would be stuck there with feelings I can't get rid of and a girl that doesn't want me =P. I mate only once, and that's for life =P
Sen är det så att extremt få (eller ingen?) letar efter sådant i en sån ung ålder som min. Besides, jag och en svensk?, Jag med mina ideal, regler och livsvillkor med en bekymmerfri och oanande själ? Would never work ^_~
Humhum
Fan vad längesen jag skrev, känns det som i alla fall. 4 dagar =P
Inte mycket på jobbfronten, går nu mycket bättre än vad det någonsin gjort, sålde 3 på en dag ^^
Jag saknar en hel del människor ifrån skolan. Även om man inte kände personer sådär helt så var de ändå kompisar, you know? Fun to hang around with och så. En konstig grej med mig är att även om jag är skitbra på att komma ihåg namn och ansikten, så tappar jag deras bild efter 2 veckor ungefär. Och då menar jag att kommer fortfarande ihåg de (kan det i flera år) men jag kan inte föreställa mig ansiktet. Jag kan inte skapa ett foto i medvetandet som jag kan ta fram och titta på. Inte länge i alla fall. Kommer ihåg att jag kunde det förut.
Ah, man har verkligen blivit gammal alltså =D
Förut så hade jag en sån skarp syn, jag kunde lätt se vad en myra höll på med 10m bort. Nu kan jag inte ens se den här texten som jag skriver om jag tar av mig glasögonen. Och min syn har blivit ännu värre, behöver starkare glasögon. Hör inte lika bra som förut heller, lol, tänk vad som händer med mig när jag blir gammal? =P
Hmm, aja, life goes on. Fastän det känns jävligt sakta nu, men det är alltid så att man får äta upp de orden efter man sagt de ^-^
Enough is enough
Jag vet att jag var väldigt glad att få börja jobba och så i början, jag sålde bra men viasat är faktiskt inte lätt! Det är ju det svåraste projektet på bygget. Igår hade vi besök av viasats 2 BÄSTA säljare ifrån huvudkontoret. Och de är duktiga, but hey guess what? De fulsäljer =P Ger fel information och småfuskar för att få in deras sälj. LOL, vem som helst kan sälja, till och med en 7-åring om man får ljuga eller hur? ;P
Hur som helst så har jag sagt till chefen att jag vill byta till kombilotteriet och där säljer man som fan. De kräver att man säljer 2 per timme och vid slutet av dagen så ska man ha sålt 14 st (och då tjänat 1050.....på EN fucking dag) Där är det inte heller svårt att sälja ännu mer, många kommer upp till 25, 21 st sålda per dag. Där har vi fan pengarna, inte mina ynka 350 spänn på hela jävla dan =P
Anyways, det är antingen flyttning som gäller för mig eller ett nytt jobb och jag har redan ansökt till den. Man får jobba som inbokare hos taxi stockholm. När någon ringer för en taxi så är det du som tar emot samtalet och beställningen, hur enkelt som helst =P + att lönen där är galet bättre, inte bara jämfört med mitt jobb nu utan många andra. Deras OB tider betalar sjukt bra och eftersom jag firar t.ex inte jul, påsk, jobbar alltid helger, gissa vem som kommer få 25 lax vid slutet av månaden? =P
Familliar faces
Jag har alltid varit personen med väldigt få kontakter och ännu färre kompisar att vara med på fritiden. Men om det är något jag är bra på (och stolt över =D) är att komma ihåg folk. Jag glömmer aldrig ett ansikte och namn snappar jag upp som bara den. Jag är en sån person som vill veta och som aktivt lyssnar efter ett namn. Och det här gäller alla människor så tänk om jag fick ett personligt intresse av någon? =P
Men det är just pga av den talangen jag ser alla de här ansikten. Vem vet, jag kanske har gått förbi flera upprepade gånger innan jag lärde känna de på rudbeck, men när jag väl vet vem en person är, glömmer jag sällan =)
Jag har nu sett en hel del människor som jag känner igen. Thing is, även om jag inte kan namnet på en, så känner jag de på ett sätt. Och där går jag, förbi eller jämsides och ler inombords och skrattar med mig själv, tänkandes att de inte vet att jag känner dom och att de inte känner mig =P
I've seen all these familliar faces, and yet, the one that truly matters keeps eluding me. No problem, only a matter of time, I will see you one day....eventually.....I hope =P
=)
Jaa, det finns inte något märkvärdigt att skriva om. Har för lite tid för det. Eller så hade jag för mycket till att börja med =P
Precis när jag hade skrivit första meningen på det här inlägget så blev jag uppringd av farsan och var tvungen att dra och betala en räkning (var sista dagen på den) så jag har nu precis kommit hem ifrån det lilla äventyret.
Hmm, whatever det var som jag ville skriva från början har jag nu glömt så =P
Please stop the longing
Why this conviction? this longing? Är jag verkligen så borta i min värld och mina fantasier att jag aldrig kommer kunna vända mig ifrån det här? Eller finns det en djupare anledning som jag inte kan greppa än?
Ena stunden så är jag bergsäker. Andra stunden tänker jag på hur olika vi är och att jag är dum att ens tveka om svaret. Så vad är det jag känner egentligen? Is this a case of extrem attraktion? Det förklarar inte hjärtat =P
And so it goes, round and round. Jag hinner tyvärr inte skriva varje dag som jag alltid gör nuförtiden, hinner inte tänka på mycket och om jag får en chans att göra det så är det tankar som det här =P
Otacksamma jävlar
När man jobbar åt en person, gör saker som man annars inte gör för andra och inte får något tillbaka, inte ens ett enkelt tack?, shit det finns inget som kan få mig arg lika snabbt.
Thing is, vi araber eller allmänt folk ifrån mellanöstern är otroligt artiga och är väldigt noga med respekt och tjänster och därför har jag lite överseende med svenskar som i jämförelse saknar det där helt och hållet. Men ett tack eller en liten tjänst i gengäld är inte skadligt? eller är ni rädda att få AIDS och dö ifrån ingenstans? =P
Jag har haft problem med det där innan, att svenskar uppskattar inte helt det man gör för de. En ursäkt är att de inte bett om det och tar det då för givet, att det är något som de fick helt enkelt och det är faktiskt så. Men man måste ha lite skam i kroppen och tänka på att kalle gjorde mig en tjänst förra lördagen, jag kan väl ta och skjutsa honom hem, eller något liknande. För det är så vi hjälper varandra. Det heter inte "Give and take" bara för att det låter bra =P
A careless Willikins
För jag har andra prioteringar. So now, I don't give a damn om du har blivit överkörd av en lastbil eller vunnit 10 miljoner ^^
And I guess I'm a bit grumpy. No, actually I'm mad. Really mad. Men det är en underlig ilska, somehow contained inte som vanligt då jag bara blir arg och släpper loss den på allt och alla.
Don't get on my bad side =P
>_<
When a friend is in need och man tvekar och vet inte vad man ska göra åt det, då är det fan inte bra! När situationen är inte den bästa och det som varit is irrevocably changed. Men sånt skit ska inte komma emellan. När en vän behöver hjälp så ger man det helt enkelt, no matter what!
Jag är ju den alltid satt vänner framför allt. Hur har det kommit till det här? att jag tvekar och vill istället hålla mig borta? No, det är bara fegt och oavsett vad så ska man vara där för dom.
Edit:
One more time. Just one more try, efter det, what happens happens.
Nuffin' much
De goda nyheterna är att imorgon på torsdag så kommer en chef från viasat och ge oss en ny kampanj som vi ska sälja!, jävligt nyfiken på vad det är. Och så kommer Miran till vårt jobb också ^^ MIRAAAN, if yo phat ass is reading this, bäst för dig att du kommer till viasat, kommer bli så jävla roligt med dig =D
Oh, justja, idag är det sista tävlingen för paintball!, De 10 bästa kommer få dra med vår teamleader och köra paintball. Igår låg jag på åttonde plats (längesen jag sålde =P) men igår gjorde några det så om jag har tur så ligger jag just 10:a annars måste jag sälja idag för att få dra med.
That's pretty much it =P
Tips på hur du slipper bli kär i någon
När kroppen ser eller känner att den behöver ha någonting, så är det hjärnan som säger det till oss. Det är då vanligt att hjärnan gör en bild eller någon koppling till denna sak och du blir meddelad på det sättet. Oftast brukar utseende vara den utlösande faktorn för att bli kär i någon, och sedan förstärks när man väl lär känna personen.
Mitt råd nu kommer hjälpa dig bara om du fortfarande percis träffat en person, känner att du tycker om honom/henne men vill inte bli kär för du tycker att det är jobbigt (eller av någon annan anledning du har).
Dagdröm INTE om den personen. Tänk inte för mycket på honom/henne, håll dig till de stunderna då ni faktiskt möter varandra.
FANTISERA INTE heller om den personen. Man brukar oftast göra det för att få en bild av hur det kommer vara eller så, ett tips från mig, gör inte det. Verkligheten kan inte vara bättre än dina fantiseringar (i bästa fall så kommer de nära =P). Men den viktigaste regeln om varför man inte får fantisera eller dagdrömma om en viss person, är att man tappar greppet om verkligheten. I dina tankar är ni tillsammans hela tiden, ni är lyckliga, ni är förtjusta i varandra och allt är frid och fröjd. I slutändan kommer du ha en overklig uppfattning om hur den personen är. Du kommer tro på dina egna fantasier för de berättar det du verkligen vill ha. Medans i verkligheten är ni inget mer än bekantskaper eller vänner i vissa fall. Du kommer att tro att ni kommer bli tillsammans vilken dag som helst, eller att ni till och med är det, medans i verkligheten är det inte alls så. Don't get ahead of yourself alltså =P
Hmm, det är det enda jag kommer på just nu. And don't ask hur jag vet eller tänker såhär, let's just say att jag ser till att lära mig av mina erfarenheter =P
Världen och dess galenskaper
Det var inte alltid såhär, det var goda tider förr (har alltid varit det och kommer alltid vara oavsett när i framtiden du kommer blicka bakåt), världen var normal men blev sedan galen av alla samhällsreformationer, intriger och komplotter. Och även nu när normala människor försöker leva i en normal värld så går det inte. Dom 2 går inte ihop, och då är de normala människorna som förlorar och blir galna av just en galen värld. Och det är här vi är idag, galna människor hela bunten med de lite galnare människorna (eller förnuftiga?) i mentalsjukhus =P
Vad var anledning specifikt för denna galenskap? missuppfattningen om ordet "frihet". Människor har en tendens att få för mycket luft i sig, det här gäller alla i hela världen, ingen är ett undantag. Människor är maktgalna, det mina vänner, är allmän fakta.
Sedan så tänker vissa, säkerligen omedvetet om hur de ska använda denna frihet. Man kan ju göra som man önskar eller hur? Och så kommer de på sjuka grejer JUST för det. Om en snubbe sitter och väntar på tåget i tunnelbanan, petar sig i näsan och äter sin snor, skulle man fråga vad han höll på med så skulle han säga: "vad ska du bry dig?, jag gör vad jag vill" och man låter honom vara. No, that's not the way it goes i den normala världen, i den normala världen så skulle man ta snubben, skära av hjässan på honom och peta i hans hjärna för att försöka få reda på vad det är som är fel med honom. Ok, dåligt exempel, men det finns mycket värre, man behöver bara slå upp tidningen.
Jag vet inte specifikt vad jag klagar på, men det har något med den där friheten som människan inte kan förstå sig på. Och alla galna människor därute. Och då menar jag inte att jag är helt förnuftig, jag är säkert den mest galna av alla. A piece of advise till alla: There is a HUGE paved road ahead of you with the sign "sanity" above it. See it, take it and walk it =P
Farbror =D
Jag har inte orkat skriva något inlägg, fastän jag hade sagt att jag skulle, har bara varit lat, haft ledigt i 3 dagar nu också och vill ha mer =P Jobbet visar sig vara tufft (inte som om jag trodde att det skulle vara enkelt) men svårigheten med telefonförsäljning är egentligen inte kunderna. Teamledarna säger alltid att varje kund är ett sälj, det är vi försäljarna som avgör om vi får ett nej eller ett ja. Svårigheten är alltså dig själv, inte jobbet eller kunderna fast det beror naturligtvis på vad du säljer xD
Hur som helst, now to the good news! Jag ska bli en farbror!!!!!!! ^^ omg omg, brorsans fru är på smällen (lol)!
Jag som älskar bebisar också, bara att ha en i familjen är så jävla underbart men att det också ska vara min brorsson? ^^
Can't wait, oh please god, gör så att allt går bra och snälla fast forward de nästa 9 månaderna =P
Nightmare?
Aja, vakna åtminstone 5 över 6 idag så =P
Och jag kommer skriva bättre inlägg, bara blivit såna här på sistone.
Aw man!
Så det ändrades, jag vet nu hur jag ska tänka, jag vet vad det är jag ska göra och igen (precis som igår) så fick jag en sälj på sista samtalet. Det enda skillnaden ifrån igår är att den har 70% chans att inte bli godkänd för kunden klarade inte kreditkontrollen och teckna upp det på sonen som jag egentligen måste prata med. Chefen skulle ringa tillbaka och se om det gick att fixa, annars blir det underkänt.
Det känns ändå bra att ha sålt (även om det inte godkänns) eftersom jag fick en person att ändra sig och jag övertygade en person att köpa en produkt och det är det som är viktigast. Min chefs chef var där (en kvinna ifrån riktiga viasat företaget) som kollade in hur det var med oss.
Jag har 7 dagar på mig att visa vad jag går för, annars så passar jag inte för jobbet.
Jag vet vad jag ska göra nu. Jag ska visa dom xD
Bluäh
Så blir jag lurad av morsan också. Hade korv igår som jag ville spara till idag och ta med som matsäck till jobbet, men nej sa hon, det kan du käka nu så fixar jag käk åt dig imorgon till jobbet. Jag går till köket och var min matsäck? Juste, nowhere to be found! Kommer typ dö av hunger =/
mah dad
=P
Early
Vafan, ända sedan jag börja jobbet så har jag alltid vaknat tidigare och tidigare för varje dag. I mean, it's a good thing, och jag har alltid velat vara en morgonmänniska men nu har jag till ex inget att göra!
Jag vaknade 5.50
Fixade allt som behöver fixas (till och med rakat mig och mina rakningar tar 15 min, I'm hairy =P) mackorna är klara, bytt om och sitter nu och får lyssna på mobilen som ringer och ska väcka mig =P
Aja, får hitta på något nu i 40 min sen drar jag ;D
