Willikins

Among the stories told of this Age include those of the giants Mosk and Merk, who fought with spears of fire, and Elsbet, the Queen of the World and her sister Anla, known as the Wise Counselor. [TSR-H-231]

Other stories from the Age of of Legends include Lenn, who travelled to the moon in the belly of a fiery eagle, and his daughter Salya, said to have walked among the stars.

NOTE: In case it isn't obvious, "Mosk" would be Moscow, "Merk" would be America, "spears of fire" would be nuclear missiles, "Elsbet" would be [Queen] Elizabeth, "Anla" would be advice columnist Ann Landers, "Lenn" would be astronaut John Glenn, and "Salya" would be astronaut/teacher Sally Ride. A strong case that the First Age is our own time. Robert Jordan has confirmed these identities in interviews, and notes that the stories told of these characters and their actions have obviously been changed and altered over time.

That is freakin' cool =D

Men nu till handlingen!

In the beginning, the Creator made the Wheel of Time, which spins the Pattern of the Ages using the lives of men and women as its threads. The Wheel has seven spokes, each representing an age, and it is rotated by the True Source from which the One Power, a source of energy, is drawn. The One Power is divided into male and female halves, saidin and saidar, which work in opposition and in unison to drive the Wheel; those who can use this power are known as channelers. One organization of channelers is the Aes Sedai, a name meaning "Servants of All" in the Old Tongue.

The Creator imprisoned Shai'tan (notera att Shai'tan är själva ordet på djävulen på arabiska ;D), known as the Dark One, a powerful, evil being, at the moment of creation, sealing him away from the Wheel. At some point, however, the Dark One was given purchase in the world through the machinations of people who opened his prison, and began his efforts to conquer the world, creation, and even the Wheel itself. In response to this, the Wheel spun out the Dragon, a channeler of immense power, to be a champion for the Light. Due to the cyclical nature of the Wheel, there has been no definitive victory for the forces of the Light; the war has been fought innumerable times since the dawn of Creation. The Dragon would defeat Shai'tan and seal him from the Wheel, only to have him break out (or be released) several millennia later, forcing the Dragon to be reborn and repeat the entire process.

Jordan's novels concern themselves with one particular incarnation of the Dragon. About 3000 years have passed since the last war between Shadow and Light. This war ended when the Dragon, then born as Lews Therin Telamon, led a daring raid to Shayol Ghul and sealed the breach in the Dark One's prison with the help of a group of other male channelers known as the Hundred Companions (female channelers, due to recent gender politics and the extreme risk of the strike, refused to assist). Though Lews Therin succeeded, the Dark One managed to spread a taint on saidin itself, bringing madness and a wasting sickness to any who channeled it. The taint quickly overcame nearly every male channeler in the world, including Lews Therin and his companions, with catastrophic results that radically changed the face of the earth (also known as The Breaking Of The World). From then onwards, Lews Therin was also called the "Kinslayer", as one of the last results of his madness was to destroy everyone who carried his blood as well as everyone he loved.

For these reasons, the return of the Dragon is a cause for both hope and fear amongst the populace. On the one hand, the Dragon Reborn is the only person capable of defeating Shai'tan, who will inevitably begin to escape his prison. On the other, the Dragon Reborn will still be prey to the madness caused by the taint of evil in saidin, and is a harbinger of the horrifying fact that Shai'tan is once more breaking free. The only man who can save the world is also the man most likely to destroy it.

Sedan har vi igen mer saker som författaren har vävt in i historien så jäkla bra!

Jordan's Wheel of Time concept and art, while fictional, recalls common circular motifs from world religions and folklore. Buddhism has the Wheel of Rebirth, Hinduism the Wheel of Law. Taoism and other major and minor religions make use of the wheel symbol, in the round or twisted, to symbolize eternity. The snake or dragon swallowing its tail is found in folklore as a hoop snake and in fiction and elsewhere as Oroborus. In a similar borrowing, Jordan's symbol for the One Power is similar to the taijitu, a Taoist icon representing the harmony of opposites.

Religious parallels

Jordan's intricate religious, philosophical, political constructs can be interpreted, if one is so inclined, as parallels to real world religious beliefs. Jordan's recurring fight between good and evil echoes common religious and folkloric themes of recurring conflict and resolution. Jordan retells the legend of Armageddon or the Last Battle, a religious or folkloric final confrontation between good and evil. His Creator, the idea of the Dragon Reborn, and the Dark One echo God, Messiah, and Devil. The Children of the Light (Whitecloaks) share many similarities with the officers of the Inquisition of the Roman Catholic Church. In the books the stages required for Aes Sedai induction share names with the stages of induction into the sisterhood of Roman Catholic nuns. Some of the Forsaken share names with fallen angels, such as Sammael (often spelled Samael) which is believed to be the true angelic name of Satan. It also uses the words saidin which is plural for man in arabic and saidar which if changed to saidat is plural for women. More importantly Shai'tan is literally the word for devil in Islam, to the point of being spelled in exactly the same way.

Life is full of crossroads, points in your life where you must choose which path to follow.
Det finns många olika, ibland där du får hela ditt liv att ändra riktning och vissa är bara små, but important nonetheless.
Men när ens känslor säger åt dig en sak, medans hjärnan något annat, vilken ska man följa?
Det här är mycket likt mina gamla inlägg om Choices, men ändå annorlunda eftersom här har vi ingen fel, vi har ingen svart eller vitt, vi har ett dilemma. What to choose, what to choose?

The Dream is closing in,
I feel it's presence.
But I've just awoken,
Tell me, What have I forsaken?
I need an answer, a way out,
But the only thing I see and hear,
Is that slowly pounding Heart!

I know, me writing poems, omg, what is happening to the world? =P
Men jag måste erkänna att det är småkul, de är ungefär som gåtor, and I know I suck, men jag vill inte delve too deep and become Emo, that's why "The dream is closing in"

Och det är så jävla mobbat att tolka sina egna dikter, but screw it!.........A lightbulb alltså
Ok, den var så dålig att jag kommer örfila mig själv 3 gånger =P

Jag har ingen aning vad jag ska skriva med det här inlägget men ibland så börjar jag bara skriva och hoppas på att något vettigt kommer fram =P
Åh, speaking of total absence of any kind of subject, är det inte konstigt hur man ibland kan fundera så mycket, och vara helt blank nästa stund?
Det är faktiskt ofta då jag får en såndär...Whiteout (I know, the name sucks men jag vet inte vad jag ska kalla det annars + att det är ungefär som en blackout =P). Det händer ibland när jag är uttråkad, hungrig eller när jag är nära en person som jag har känslor för, although the latter har inte hänt på ett tag, looks like I'm cured of that one =P

Men hur kan vi tänka så mycket och ändå förstå så lite?, det här gäller både för den vardagliga människan och hela mänskligheten i sig. Vi har otaliga händelser där vi har visat vår ignorans på såna sätt att vi ger en helt ny mening åt ordet "Dumskalle". Vi har också oräkneliga påhittade berättelser om hur människan gör misstag som får hela världen att gå under. Det underliga är att varje dag så håller vi på att göra dom berättelserna sanna.
Vad är det vi måste göra för att människan ska bli "upplyst", "lärd" eller "resonabel"?

Hmm, konstigt ämne det blev =P

I min kamp emot den medelstarka, kalla vinden for jag hemåt efter att ha stigit av ifrån bussen som jag tog ifrån skolan. Bort ifrån all trängsel, bort ifrån människorna gick jag, emot det dystra, fientliga, bekanta stället, Malmvägen, mitt hem. Gåendes där är jag faktiskt lite munter eftersom jag hade kul med mina nära och kära i skolan, men som alltid så blev jag vaksam ju närmare jag kom, det är ju efter allt ett fientligt ställe, där jag bor, så man måste vara vaksam, även om man bor där.
Med mina nya glasögon och min förbättrade syn så kunde jag se långt bort, ända bort till de där 2 unga killarna som stod bredvid entrén. De var för unga för att vara i min ålder visste jag, fastän jag kunde bara se deras skepnader. Jag undrade om jag kände de, vilket jag hoppades att jag inte gjorde, och om jag var tvungen att hälsa på de när jag skulle gå förbi. Jag hann inte långt i mina tankar för att jag märkte att en av de började avlägsna sig så jag vände blicken mot den som stod kvar. Han höll något i handen. Något mörkt, rektangelformat (konstigt nog så märkte jag det långt bortifrån) och ganska stort. En tegelsten.
Fortfarande gående emot de så observerade jag hur han lyfte armen bakåt och svingade tegelstenen med hög fart mot en av de många stora fönster som finns på vardera sida på entrén.
Ljudet var högt och tydligt. Glas kom kraschande ner på marken och krossades i ännu mindre delar.
Och där gick jag, med rocken fladdrande bakom mig och ett muntert leende på läpparna, på väg hem.

jag har fått mycket kritik på mitt inlägg "Women" (lite längre ner), kritik ifrån kvinnor naturligtvis =P.
Jag skrev både gott och ont om de, ändå så får jag vad?, exakt, bara negativitet. Har jag inte berättat sanningen?
Jag fick oftast; "Ni killar är också så!!", hur då?, jag lovar om jag visste vad "vi killar gör" så skulle jag skriva det här i bloggen. Är det något vi killar gör, medvetet för att göra kvinnors liv svårare?
If there is, tell me. I dare you =P

Förut var jag en god muslim. Jag bad, jag fastade och jag handlade som borde göra i nästan 2 år. Sen slutade jag bara sådär. Inte av någon anledning, vet inte varför, en dag så slutade jag bara. Shai'tan fick mig ur den rätta vägen.
Sedan dess kan jag defenitivt säga att jag har varit med om dåliga saker i mitt liv. Allt förvärrades för mig och ibland var det väldigt tufft. Jag hade nämligen bett Gud om förlåtelse, jag skulle göra rätt; Tawba, och eftersom Gud är den barmhärtigaste så gick jag den vägen, jag fick förlåtelsen som jag senare, i min idioti slösade bort bara sådär. Tawba gör man bara en gång, säger man att man ska göra rätt så ska man göra det. Jag har fått min andra chans.

Nevertheless, så är det dit jag måste gå. The Path Of Light, The path to salvation.
Jag kommer ihåg att jag levde så enkelt under de 2 åren. Jag ville aldrig ha något, varje dag var som en resa till något nytt, livet var inte tråkigt, jag levde för mig själv, för något större, för min religion.
Ni som känner mig är kanske förvånade att se den här sidan av mig, det här är något som jag har hållit ifrån er. Jag är, har varit och kommer alltid att vara en Shia. Mitt förflutna är befläckat av blod och dränkt av sorg, min framtid full av hinder och vilsna vägar. Det är svårt, men det är vad ödet har delat mig.
Jag vet att det är väldigt svårt för er att förstå men det finns inget enklare sätt att säga det än såhär;

Från och med nu, bi ithn hatha ashura, så kommer det bli skärpning på min plikter. Jag ska tillbaka till den rätta vägen, jag ska låta den fylla upp mitt liv för det är just det den är, vad vore jag utan den?, vad vore du utan Islam?
Ya Allah, det här är en Tawba utan dess like, jag ska aldrig mer gå vilse!
Vad säger du Bahlool, är du med? =)