Willikins

Jag kan sitta i timmar och bara tänka för mig själv.
Inte för att jag är trög (surprise!!! ^^), utan för att jag förlorar mig själv i mitt eget tänkande. Jag tänker på det ena och i nästa stund något helt annat, för det finns bara inte saker som händer omkring, saker som du kan förstå, utan också det oupptäckta, det som händer långt bort och det som vi inte kan genomskåda. Det finns så mycket därute (I världen, ja till och med universum), kunskap, mysterier och frågor. Ibland tänker jag så, I den stora skalan, jag tänker på vår existens, på vårt förflutna och på vår framtid. Hur kommer det  gå för oss människor?, hur kommer världen se ut om 500 år?
Jag vet vad som kommer hända, but it doesn't hurt to dream ^^
Grejen är att mina funderingar oftast blir avbrutna (inte egentligen men eftersom jag kan hålla på så länge, it's bound to happen =P), Vi är ju en familj på 6 pers som bor i en lägenhet med bara 3 sovrum =P
Det finns så mycket mer att se i världen, visste ni att bara 10% av alla världshaven är upptäckt?, Varje dag så hittar forskare flera nya djurarter eller till och med nya djur som vi aldrig har sett förut. Vad finns på havets botten? Sub7an Allah, vilka under han har skapat.

Ja, jag tänker tänka i såna banor, men för att vara helt ärlig så tänker jag på en sak mer än allt annat. Jag tänker på en pytteliten del av vårt universum, på en liten planet, på en jätteliten stad och en ännu mindre ort. Mitt inre öga ser ett litet hus, och där i huset så finns det en brunhårig skönhet, med krämvit hy och stora vackra gröna ögon.