Willikins

Det kommer tillbaka gång på gång. Den där fascinationen av någon, besattheten. Att inte kunna glömma, släppa tag och att inte vilja göra det heller. De där tankarna som lovar och svär att aldrig såra, aldrig svika och aldrig sluta älska henne.

Jag har fortfarande inte kommiti underfund med vad det är som lockar så mycket men eftersom kärlek är en sån knepig grej så tror jag inte att jag någonsin kommer komma på det ändå.
Att sedan försöka svara på frågan; varför just hon? bah!, omöjligt. "Det finns ju andra" har jag ofta tänkt. "varför just hon?, varför så mycket?" Och jag har försökt. Men det går inte.
Det kommer alltid tillbaka. Always her. Forever her.