The Reluctance for truth

Det har alltid funnits där. Ända sen början. Det där med att inte vilja se, förstå eller höra. Vad är det som får folk att bete sig på det sättet?
Innan jag fortsätter så måste jag säga att alla är skyldiga till det här. Ingen är oskyldig. Inte jag, inte du och inte grannen bredvid. För alla har vi sett fel, orättvisa och ändå tigit. Bara kollat på. Som om vi vore kallhjärtade, känsolösa skitstövlar, vilket vi säkert är vid den tidpunkten. "Varför ska jag bry mig?, det där händer inte mig", brukar vi tänkandes rättfärdiga vår brist på handling.

Världen, så som jag ser det, är en ond en. Det finns mord, våld, stöld, galenskaper, droger, langare, vapen och orättvisa runt varje hörna. Vi har en sån tur att vi slipper det mesta av det här i sverige, men det betyder inte att det inte finns bara för det. Inte så svårt att sätta på myheterna och se vart världen är på väg.
Det här är allmänt känt, inte som om vi är blinda för det men vi beter oss som om det är det, den här galenskapen som smittat varje samhälle och varenda enskild person.
Galenskaper som skulle egentigen chocka och förbluffa i vanliga fall rättfärdas genom vår "frihet" och "demokrati". Löjligheter, lögn, bedrageri, you name it. Allt det finns. Det har bara blivit normalt. Eller rättare sagt; Vi har blivit galna, så det galna blivit normalt.

För att klargöra; Vi ser på orättvisor och gör inget. Vi ser på mord och gör inget. Vi ser på galenskaper och tycker att det är normalt. Vart är världen på väg? Doom and Oblivion =P
Det jag ber om? Wherever there is wrong and injustice, stand up to it. Kolla inte stumt på, för då vore vi bara skyldiga vi med.

Thing is, man borde ju kolla på sig själv först innan man pratar, and that's where I'll start.
Jag kommer göra mitt bästa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0