Willikins

Det finns vissa stunder i livet då man tycker sig förstå alltihopa. Vad det var du glömde ta med dig hemifrån eller hur det kunde ha gått så dåligt med träningen. Det kan ibland till och med handla om de större sakerna i livet som t.ex hur din flickvän/pojkvän fungerar =P, men dessa stunder är inte av någon större hjälp. Efter exakt 2-3 min så glömmer man alltihopa, och man känner sig då vilsen eller förvirrad.
De här stunderna jag pratar om ger mig, personligen, något annat också. Jag får på något sätt känslan att vänta. Alltid vänta. Men för vad? Bussen? att bli 30 år gammal?, I've no idea =/
Men om det är något jag är bra på så är det just det, att vänta. And the messed up part about this whole thing is, the more I think about, the more confident I become. Det finns något jag måste vänta på. But what?