Silent Speaking

It's another one of those days där jag inte pratar. Bara tyst, nästan fullkomligt. Jag säger inget, jag ler bara lite (yes, inte ens mina stumma perioder kan få mig att sluta le helt =P). Jag går som en zombie och uträttar det som behövs, det som folk ber mig att göra, inte med en tom blick, inte med tankarna någon annanstans, I just don't speak.
Jag förstår själv inte varför de här perioderna kommer över mig men jag vet att de börjar genom att jag blir upprörd över något, och lugn som jag är så låter jag bli att göra något åt det, so in the end, det som får mig att vilja skrika och slita saker i små stycken får mig att vandra runt ljudlöst, responsive only through nods and actions.
Att skriva ner saker är inte ett så stort bekymmer (eller så är det kanske lätt eftersom det är bloggen) But me being a man of few words have never been true as I am during these lapses. Eftersom jag är fortfarande lite upprörd i mitt tystlåtna tillstånd (börjar låta som en analys på en psykiskt sjuk snubbe =P) så vill jag skärma av mig ifrån allt och alla, except books. Eftersom jag inte svarar på det folk säger till mig (verbalt alltså) så blir dom irriterade och lämnar mig ifred, precis som jag vill men med irritation som sagt.
I will, from now on, in tribute till min kvicka och livsfulla engelskalärare =P, kalla detta tillstånd för Silent Speaking. För att behålla påståendet att jag är en man av få ord; This is Marshall Willikins, Over and Out.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0