Willikins

Förut var jag en god muslim. Jag bad, jag fastade och jag handlade som borde göra i nästan 2 år. Sen slutade jag bara sådär. Inte av någon anledning, vet inte varför, en dag så slutade jag bara. Shai'tan fick mig ur den rätta vägen.
Sedan dess kan jag defenitivt säga att jag har varit med om dåliga saker i mitt liv. Allt förvärrades för mig och ibland var det väldigt tufft. Jag hade nämligen bett Gud om förlåtelse, jag skulle göra rätt; Tawba, och eftersom Gud är den barmhärtigaste så gick jag den vägen, jag fick förlåtelsen som jag senare, i min idioti slösade bort bara sådär. Tawba gör man bara en gång, säger man att man ska göra rätt så ska man göra det. Jag har fått min andra chans.

Nevertheless, så är det dit jag måste gå. The Path Of Light, The path to salvation.
Jag kommer ihåg att jag levde så enkelt under de 2 åren. Jag ville aldrig ha något, varje dag var som en resa till något nytt, livet var inte tråkigt, jag levde för mig själv, för något större, för min religion.
Ni som känner mig är kanske förvånade att se den här sidan av mig, det här är något som jag har hållit ifrån er. Jag är, har varit och kommer alltid att vara en Shia. Mitt förflutna är befläckat av blod och dränkt av sorg, min framtid full av hinder och vilsna vägar. Det är svårt, men det är vad ödet har delat mig.
Jag vet att det är väldigt svårt för er att förstå men det finns inget enklare sätt att säga det än såhär;

Från och med nu, bi ithn hatha ashura, så kommer det bli skärpning på min plikter. Jag ska tillbaka till den rätta vägen, jag ska låta den fylla upp mitt liv för det är just det den är, vad vore jag utan den?, vad vore du utan Islam?
Ya Allah, det här är en Tawba utan dess like, jag ska aldrig mer gå vilse!
Vad säger du Bahlool, är du med? =)