A broken heart?

Vissa dagar skulle jag säga att det är vad jag har just nu, men andra dagar, dagar inte så annorlunda ifrån den här, så skulle ni få ett annat svar. Det finns flera sätt att få ett brustet hjärta, sadly enough =P, men den vanligaste och typiska love-related stuff gäller här får jag med en grymtning underrätta.

Det går som det går, allt har en mening tycker jag, man får det ödet förutbestämt åt en, men det som man ska göra och som jag nämnde i förra inlägget, det är att acceptera. Men när det gäller just kärlek så vill inte hjärnan sammarbeta =P And so the heart carries that all too familliar feeling of being pulled as if on a string, dancing to a tune seeminlgy without end. And you go on hoping that it has the same short-term memory as you're incooperative brain =P

Men, kom ihåg att jag sa bara vissa dagar. Resten av dagarna, dagar som denna så tänker jag på vad det är som brustit. Hjärtat, ok. Men vad är hjärtat? Vad är det som egentligen står mig kärt? Svaret kommer till mig enkelt, det presenteras till mig som om på ett silverfat: Meningen med mitt liv, min heder, min familj och vänner. Det är vad som betyder mycket för mig. DET är mitt hjärta, and so the answer is different, no, my heart is not broken. It is only coping with that big void that needs filling.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0