Familliar faces

Jag vet inte if it's my curse or a gift men jag ser rudbecksmänniskor överallt!
Jag har alltid varit personen med väldigt få kontakter och ännu färre kompisar att vara med på fritiden. Men om det är något jag är bra på (och stolt över =D) är att komma ihåg folk. Jag glömmer aldrig ett ansikte och namn snappar jag upp som bara den. Jag är en sån person som vill veta och som aktivt lyssnar efter ett namn. Och det här gäller alla människor så tänk om jag fick ett personligt intresse av någon? =P

Men det är just pga av den talangen jag ser alla de här ansikten. Vem vet, jag kanske har gått förbi flera upprepade gånger innan jag lärde känna de på rudbeck, men när jag väl vet vem en person är, glömmer jag sällan =)
Jag har nu sett en hel del människor som jag känner igen. Thing is, även om jag inte kan namnet på en, så känner jag de på ett sätt. Och där går jag, förbi eller jämsides och ler inombords och skrattar med mig själv, tänkandes att de inte vet att jag känner dom och att de inte känner mig =P

I've seen all these familliar faces, and yet, the one that truly matters keeps eluding me. No problem, only a matter of time, I will see you one day....eventually.....I hope =P

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0