Willikins

Har ni någon gång fått såna stunder då ni tänker på något och är så borta att ni inte märker ni gör något fel? som t. ex att fortsätta hälla te när koppen är full och det spiller över. Det är så jag har det nu.
Jag kan inte hjälpa det, jag försjunker i små dagdrömmar, en inre debatt med mig själv och jag förlorar bort tiden.
Det känns som om tiden knappt räcker till för något nuförtiden. Det är så lite. Säkert för att jag drömmer bort hela men jag kan inte hjälpa det.
The thing is, jag har inget emot det but the one thing that disturbes me är att alla de här tankarna är sådana som; What if. Och alla vet vi vilken nytta såna tankar är, bara huvudvärk och medömkan av allt det man inte kunde få.