Bitter

Har alltid velat vara en såndär glad, positiv jävel som alltid har ett leende på läpparna, men just nu, in life's irregular ups and downs så tänker jag på en annan scenario, en där jag är en bitter gammal gubbe med sura, mörka kommentarer. Sounds quite tempting.

För det finns det där speciella som man jobbar hårt för, anstränger sig för att få eller inte förlora men som oundvikligen slinker dig ur fingrarna. And you can't forgive yourself for it. That or contemplate the hand given to you by fate, thinking that nothing in the world is fair or happy, so why should anyone else deserve to be?
Det här är en väldigt ovanlig sida av mig, men en sådan som jag kan förstå. It has its reasons, ones that you simply can't let go of. Trying to be a simple man, a simple character in a complex, difficult world is not easy.

Jag har alltid haft lätt att inse fakta (i de flesta situationerna i alla fall), och har lätt att acceptera det och gå vidare eller försöka göra något utav den ny-accepterade situationen men uppenbarligen inte den här gången. Naturligtvis går det att göra, det finns väldigt enkla sätt, men jag vet inte om jag är redo än.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0