Existence
Jag var på väg att sova, låg där och väntade på sömnens lugna vågor (lol, sounds gay =P) men jag hade för många tankar i huvet. Tankar som jag tycker om, såna som får en att tänka djupt, länge och de brukar, för mig, oftast handla om människans existens, liv och universum.
Det som startade tankeflödet var filmen "The Day The Earth Stood Still" som jag såg för ungefär 40 min sen. Jag hade hört av många att den var dålig, till alla er som sa det där: "Det enda dåliga är att ni lever, idiots =P"
Filmen var otroligt bra tycker jag, inte bara för presentationen av en revolutionerande synsätt på mänskligheten utifrån, utan också på hur mänskligheten avbildades. En civilization that is flawed, fel, vilse, envis. Mänskligheten skulle bli varnad, men ingen lyssnade, och därför skulle den utrotas, för att rädda planeten.
Vi är så upptagna av det vi ser (och det vi ser är begränsat), det vi har (och det vi har är begränsat) och det vi vill ha (som är obegränsat) att vi inte kan förstå, inse eller ta vara på de saker som betyder mest.
Att människan felar har vi hört allför ofta, till och med jag börjar gnälla om det fastän det kan inte sägas tillräckligt många gånger. Men det som verkligen skrämmer mig, är att vi inser det. Vi vet vart vi är på väg. Det skrämmer mig att människan har förmågan av insikt till en sån nivå, för att sen sluta lyssna på dess budskap. Det skrämmer mig att varje enskild människa ser på framtiden med en blandning av rädsla och nyfikenhet, se dess resultat, och inte göra något åt det. Det får mig att tänka på världen som en självmords-kult. Att alla undrar vad som kommer efteråt medans, en efter en, fylla på plastmuggarna med äppel-,eller apelsin-saft (beroende på vad man gillar) kryddad med arsenik, och långsamt gå tillbaka och ställa sig i cirkeln. Vi ser vem det är som dödar oss. Vi ser vad det är som vi använder för att döda oss. Och vi ser vad det kommer leda till. Men det som kommer efteråt är för intressant. Igen vågar dra sig ur, och vi vet att rummet kommer snart skräpas ner med tomma plastmuggar vid orörliga händer.
Vi har sett vår framtid.....men vad är det vi gör åt det?
Det som startade tankeflödet var filmen "The Day The Earth Stood Still" som jag såg för ungefär 40 min sen. Jag hade hört av många att den var dålig, till alla er som sa det där: "Det enda dåliga är att ni lever, idiots =P"
Filmen var otroligt bra tycker jag, inte bara för presentationen av en revolutionerande synsätt på mänskligheten utifrån, utan också på hur mänskligheten avbildades. En civilization that is flawed, fel, vilse, envis. Mänskligheten skulle bli varnad, men ingen lyssnade, och därför skulle den utrotas, för att rädda planeten.
Vi är så upptagna av det vi ser (och det vi ser är begränsat), det vi har (och det vi har är begränsat) och det vi vill ha (som är obegränsat) att vi inte kan förstå, inse eller ta vara på de saker som betyder mest.
Att människan felar har vi hört allför ofta, till och med jag börjar gnälla om det fastän det kan inte sägas tillräckligt många gånger. Men det som verkligen skrämmer mig, är att vi inser det. Vi vet vart vi är på väg. Det skrämmer mig att människan har förmågan av insikt till en sån nivå, för att sen sluta lyssna på dess budskap. Det skrämmer mig att varje enskild människa ser på framtiden med en blandning av rädsla och nyfikenhet, se dess resultat, och inte göra något åt det. Det får mig att tänka på världen som en självmords-kult. Att alla undrar vad som kommer efteråt medans, en efter en, fylla på plastmuggarna med äppel-,eller apelsin-saft (beroende på vad man gillar) kryddad med arsenik, och långsamt gå tillbaka och ställa sig i cirkeln. Vi ser vem det är som dödar oss. Vi ser vad det är som vi använder för att döda oss. Och vi ser vad det kommer leda till. Men det som kommer efteråt är för intressant. Igen vågar dra sig ur, och vi vet att rummet kommer snart skräpas ner med tomma plastmuggar vid orörliga händer.
Vi har sett vår framtid.....men vad är det vi gör åt det?
Kommentarer
Trackback
