Oh how I long for you, sweet eternal slumber
Jag har en ganska ovanlig....nyfikenhet. Och det är döden.
Det är inte så att jag älskar döden, eller att jag är självmordsbenägen =P, jag finner döden fascinerande helt enkelt. Det är lite knepigt eftersom jag är en religiös person också, jag har en uppfattning om döden, dess innebörd och dess syfte men det som alltid vänder tankarna tillbaka dit är nyfikenhet. Curiousity killed the cat they say =P
Vad är döden? Vad är det som händer i de där slutgiltliga ögonblicken? och nu pratar jag inte om vad det är som kommer efter, just här är det irrelevant, det är döden man vill möta. Jag ser inte döden utifrån ett fysiskt tillstånd, utan mer psykologiskt. Lite svårt att förklara.
I oräkneliga år har döden varit livets broder, alltid där, en visshet, ofrånkomligt. Och det är förståerligt varför en hel del "Mystik" har format detta tillstånd vi kallar döden till något nästan levande; Reaper-man!
Reaper-man, snubben med liet. Det som till slut utlöste min nyfikenhet. Jag förvånas om och om igen hur dessa skildringar, oavsett skicklighet, verkar förmedla en känsla av innehållslöshet, en känsla av tomhet men framförallt...okunskap. Hur ofta har jag inte stirrat in i huvans mörker och frågat vem döden är.
Inte bunden av tid, vägledd av ödet och odiskriminellt dömande.
Det är inte så att jag älskar döden, eller att jag är självmordsbenägen =P, jag finner döden fascinerande helt enkelt. Det är lite knepigt eftersom jag är en religiös person också, jag har en uppfattning om döden, dess innebörd och dess syfte men det som alltid vänder tankarna tillbaka dit är nyfikenhet. Curiousity killed the cat they say =P
Vad är döden? Vad är det som händer i de där slutgiltliga ögonblicken? och nu pratar jag inte om vad det är som kommer efter, just här är det irrelevant, det är döden man vill möta. Jag ser inte döden utifrån ett fysiskt tillstånd, utan mer psykologiskt. Lite svårt att förklara.
I oräkneliga år har döden varit livets broder, alltid där, en visshet, ofrånkomligt. Och det är förståerligt varför en hel del "Mystik" har format detta tillstånd vi kallar döden till något nästan levande; Reaper-man!
Reaper-man, snubben med liet. Det som till slut utlöste min nyfikenhet. Jag förvånas om och om igen hur dessa skildringar, oavsett skicklighet, verkar förmedla en känsla av innehållslöshet, en känsla av tomhet men framförallt...okunskap. Hur ofta har jag inte stirrat in i huvans mörker och frågat vem döden är.
Inte bunden av tid, vägledd av ödet och odiskriminellt dömande.
Kommentarer
Trackback
