Min data
Så jag har bara installerat det som behövs än så länge och det är skönt att se datan reagera så snabbt på musclick och så ^^
Tja, inte mycket annat att hålla på med =P
Stories
Historier är varför jag älskar att läsa böcker. Därute så finns det en berättelse som någon vill att du ska höra på. Stories give you memories, of people no longer there, places, feelings and sometimes even the odd parallell world. They give you a hint of the unexplored far reaches of space, the darkest corners of the human soul or make you appreciate the everyday miracles that happen around you. Stories takes the soul to those abandoned houses, the happy marriages, the dying alien race. They take you through an epic journey to witness the defeats and victories of a civilization a long, long time ago in a galaxy far, far away =P
There are so many "jounreys" to discover. Very rarely do you listen to those stories directly, nowadays they are told on the big screen. And the movie that inspired this entire entry is: 9
A story of a post-apocalyptic parallell world, where the wars of humanity has taken all life, except for a few mysteriously living ragdolls, entrusted to take humanity's legacy onward.
http://movies.yahoo.com/movie/1809704882/info
I will definitely keep an eye on this movie =D
GIEF!
Men det finns något som jag har velat ha skitlänge, något som jag har tänkt mig köpa varje gång studiebidraget kommer (då jag inte har något jobb...ÄN >_<) men som ändå inte blir av, och det mina vänner är en Ukulele =D
Låt mig förklara =P. Jag gillar små saker. Väldigt mycket. Sant är det också att "good things come in small packages" (tänk på det nästa gång tjejer, LOL och där sabba jag hela inlägget =P). Sen så är det så att jag alltid velat spela något instrument och en ukulele verkar vara enkelt och något som passar mig.
Det kommer alltså vara något jag kan ha kul med och förhoppningsvis bli bra på =)
Jag har sedan länge kollat in vart jag kan köpa en, www.musikbörsen.se
Det kostar bara 295 spänn, det finns olika färger men jag tror att jag kommer ta svart ^^
Fan vad längesen jag hade någon bild i ett inlägg =D
Hey again
Jag skriver inte så ofta eftersom det känns som om jag inte har något att säga. Det som jag vill säga har sagts....
Sen så går jag bara runt, med samma tankar som jag alltid haft. De kommer igen och igen, i en oändlig cykel, men varje gång så verkar de vara nya, såna eyeopeners.
Alltid är det de samma. Hur jag hatar förändring, något trams om "kärleksliv", min situation som en religiös människa och ibland någon nyhet som nyligen hänt, det är de sakerna jag brukar skriva om.
Hmm, nu funderar jag allvarligt på att lägga ner om jag inte hittar något jag kan regelbundet skriva och tänka på.
Nyeh, få se hur det går, nu måste jag åka till skolan =P
Who to be
Nyckeln är alltså hur vi människor känner inom oss, hur vi är, hur vi vill bli och vad vi vill uppnå.
Imam Ali (3) sa: "To separate oneself from things of time and to connect oneself with things of eternity is the highest wisdom."
Och det är vad jag ska sikta på härnäst. Att se vad jag kommer göra, hur och varför. Att noggrant och kritiskt övervaka mitt beetende och försöka bättra mig, att försöka se det som är viktigt och ändra prioteringslistan.
Fler ordspråk av Imam Ali:
"The foolish aim at wealth."
"Humility is the product of knowledge"
Things going on
Idag efter kl 12 på kvällen som kommer hon åka till flygplatsen, och jag kan inte sluta oroa mig. Hon är fysiskt svag, sjuk och klarar inte av att resa, det är alltid resten av familjen som får henne att klara sig igenom det. Att bara sitta i flygplanet under längre tid tröttar ut henne =/
Sen så kan hon inte något språk utifall hon vill be om hjälp eller liknande. Aw man, nu fan blir jag rädd.
Inshallah hon går och kommer säkert hem tillbaka.
Själv letar jag fortfarande som vanligt efter jobb, om jag förut var desperat så är jag nu galen efter att hitta något.
Det här händer säkert bara för att jag ladda upp en bild på mitt CV =P "AAaah, terrorist!"
Death
And here it was. Med min mormor på sin dödsbädd, beredd att ge upp på livet när som helst som en gammal sjuk kvinna, så är det min morbrorsson som dog istället igår ='(
Han var inte sjuk, han var aldrig svag. En helt vanlig 27-årig man.
Vi får veta att han var på jobbet då han fick extremt ont i magen plötsligt. Tagen till sjukhuset så kom läkaren fram till ett lik istället för en patient, så snabbt gick det. Vi vet ännu inte vad det är som var fel.
Alla människor dör. Men det som alltid förvånar människor är hur enkelt, snabbt och oväntat det kommer. Vem som helst av oss kan dö, under vilken tid som helst. The world is a cruel place, och det enda som gör den bättre är människorna vi har omkring.
Vila i frid, íla rahmat íllah. Sorat al fatiha 3ala roo7 Ali mohammed 3atiyah
Ännu en dag i vår härligt fientliga värld
Brotten som begås i Gaza. Vad ska man säga?, vad kan man göra? Att människor dör vardagligen, att rättvisans ord försöker skringas och döljas, att de drabbades hjälperop försöker tystas och att världens sinne /moral har plötsligt försvunnit gör så att man bara vill ramla ihop och gråta.
Men för resten av världen så verkar det här vara normalt, nej det verkar till och med som om det här är fullkomligt rätt. Folket i Gaza ska få lida. Till och med sverige kan, bara lite uppmuntring behövs. Det här är taget ifrån en artikel från aftonbladet som har publicerat Pierre Schoris artikel, chef för tankesmedjan Fride i Madrid.
"De som i Sverige försvarar Israels attacker mot civila mål, tar också ansvar för dess konsekvenser. Hur man tänker på den kanten fick jag höra av en ledande regeringsföreträdare. När jag påpekade att Israel bombat Gazas universitet, blev svaret:
- Du menar det islamiska universitetet."
Så ett vanligt universitet är otänkbart att bomba, men så fort det visar sig vara en muslimsk universitet så blir det rättfärdigat?, duktigt sverige. Fan vad jag vill veta på snubben som gav det där svaret, %!#¤#%#! idiotjävel.
Och sedan, ännu en gång så visar sverige vad de går för:
"För Sverige har försvaret av folkrätten traditionellt varit en utrikespolitikens hörnpelare. Under Irakkriget började man dock svaja. Folkrätten kunde tolkas på olika sätt, antydde både stats- och utrikesminister och sedan blev det tyst i frågan."
Ibland kan man verkligen undra över vårt lands stålstarka moral om frihet och rättvisa, bara för att sedan vända blicken så fort ett annat land tycker annorlunda, speciellt länder som USA eller Israel, ett land som verkar köra över inte bara alla, utan speciellt FN och andra hjälporganisationer.
"Det är stötande att Israel har tillstånd att testa vapen i Kiruna som lemlästar civila i Gaza."
"För tio år sedan stod Gazas internationella flygplats färdig med bistånd från Japan, Egypten, Saudiarabien, Spanien, Tyskland, Marocko - och Sverige. 2001 raserades kontrolltornet av israeliska armén, och året därpå förstördes landningsbanorna. Israels skäl, då som nu, var att hejda införsel av vapen och att straffa palestinierna för deras stöd åt terrorismen. Då var det "terroristledaren" Yassir Arafat, som sju år tidigare hade fått motta Nobels fredspris."
Jag visste inte att man kunde "straffa" civila, oskyldiga människor, se så mycket man har att lära sig.
Existence
Det som startade tankeflödet var filmen "The Day The Earth Stood Still" som jag såg för ungefär 40 min sen. Jag hade hört av många att den var dålig, till alla er som sa det där: "Det enda dåliga är att ni lever, idiots =P"
Filmen var otroligt bra tycker jag, inte bara för presentationen av en revolutionerande synsätt på mänskligheten utifrån, utan också på hur mänskligheten avbildades. En civilization that is flawed, fel, vilse, envis. Mänskligheten skulle bli varnad, men ingen lyssnade, och därför skulle den utrotas, för att rädda planeten.
Vi är så upptagna av det vi ser (och det vi ser är begränsat), det vi har (och det vi har är begränsat) och det vi vill ha (som är obegränsat) att vi inte kan förstå, inse eller ta vara på de saker som betyder mest.
Att människan felar har vi hört allför ofta, till och med jag börjar gnälla om det fastän det kan inte sägas tillräckligt många gånger. Men det som verkligen skrämmer mig, är att vi inser det. Vi vet vart vi är på väg. Det skrämmer mig att människan har förmågan av insikt till en sån nivå, för att sen sluta lyssna på dess budskap. Det skrämmer mig att varje enskild människa ser på framtiden med en blandning av rädsla och nyfikenhet, se dess resultat, och inte göra något åt det. Det får mig att tänka på världen som en självmords-kult. Att alla undrar vad som kommer efteråt medans, en efter en, fylla på plastmuggarna med äppel-,eller apelsin-saft (beroende på vad man gillar) kryddad med arsenik, och långsamt gå tillbaka och ställa sig i cirkeln. Vi ser vem det är som dödar oss. Vi ser vad det är som vi använder för att döda oss. Och vi ser vad det kommer leda till. Men det som kommer efteråt är för intressant. Igen vågar dra sig ur, och vi vet att rummet kommer snart skräpas ner med tomma plastmuggar vid orörliga händer.
Vi har sett vår framtid.....men vad är det vi gör åt det?
Everyones true love: Themselves
Alla älskar sig själva. Det är inte direkt något dåligt, inget fel med det, men det kan gå till "överdrift" eller användas på fel sätt. Människan har en tendens att tänka för högt om sig själv, att hon är viljestark, smart osv. Men sanningen är annorlunda. Människor är dumma, elaka, giriga, ja den här listan kan hålla på i ett tag. Det enda som håller människan i schack är dess uppfostran, och beroende på hur bra uppfostran är eller hur bra ens självmedvetande är så faller vi in i olika nivåer.
Jag säger nu inte att det är människans fel, eller att föräldrarna kunde ha gjort ett bättre jobb, jag tycker att det här är samhällets fel. Vår värld, våra nationer, vårt handlande, beteende, vår historia påverkar oss. Det spelar ingen roll att världskrigen hände för mer än 50 år sen, den påverkar oss fortfarande genom att berätta hur långt människor är beredda att gå.
Det är under såna tider då man ska ta en ordentlig titt på sig själv, sitt medvetande, sitt Jag och undra hur man verkligen är som person. Och just under dessa stunder ska man ta till sig en av de bästa egenskaperna som finns att ha, ödmjukhet.
A person is defined not by oneself, but of their actions and by the understanding of others. Only in our minds are we truly great.
Dull
Mina dagar är tråkiga, det finns inte mycket som jag kan göra förutom att spela lite ps2 men jag blir lätt trött på den fronten eftersom jag inte har några bra spel. Det finns en jag vill absolut ha och det enda som krävs är en tom cd-skiva som kan köpas på 20 spänn men när jag väl kommer till affären så har de packat upp och rymt iväg, lokalen är nu tom =/
Det jag verkligen behöver just nu och som kan göra både mig och familjen nytta är ett jobb. But it seems as if fate itself works against me when it comes to work. Jag skickar ansökningar hit och dit, verkligen försöker men de flesta av mina ansökningar kommer inte ens fram, jag får ett konstig meddelande som säger "Undelivered message" eller nått. Ett automatiskt meddelande som inte går att svara på och som endast vill berätta att ditt mail kom inte fram.
Hmm, jag undrar om det är min hotmail adress som uppfattas som skräppost, för det har hänt FÖR många gånger. Vadå kan datorer nu identifiera invandrar-liknande hotmail-adresser och "ta hand om dem" direkt? what the hell is going on? =P
Anyways, har bara inte skrivit något på ett tag, ville göra det. Kanske skriver jag ett meningsfullt inlägg snart, jag har ju tråkigt, haft det på ett tag så jag funderar på att gå i en "Though-hibernation", ni vet, tänka lite djupt, filosofiskt, hur vi människor lever, varför blod smakar som metall, that kinda stuff =)
Cya
Angry...you don't like me when I'm angry
Jag känner att jag bara vill bränna bort alltihopa, screw it, allt och alla kan gå och ta sig. Tänk er en inferno, ett eldhav så ofattbart hett och oförlåtande, svepande, snurrande som en tornado, långsamt skölja över en stad på ett par miljoner, helst tiotals miljoner. Inget lämnas kvar, inte ens askan finns kvar efteråt.
Problemet är inte en enda grej, det är alltid flera saker som går mig på nerverna. Det är inte fjuttiga saker som man blir störd på, nej, jag blir alltid offret av stora orättvisor, speciellt här hemma, jag blir behandlad som en råtta ibland med inte den minsta omtanke medans mitt är det som håller det här huset på fötterna. Ingen uppskattar det jag gör och när jag ber om det där lilla så är det ingen som lyssnar.
Det är det jag hatar mest av allt. Att folk inte uppskattar det jag gör, utan tar det för givet. Den rollen har påtvingats mig sen barnsben och jag har aldrig klagat förut, det är först nu, efter 19 år då jag börjar bli less på det. Jag tänker fortsätta göra det som krävs av mig ifrån mina föräldrar, but done are the days då jag bjuder på mer än det.
Da germfactory
Anyways, det är väldigt lite jag har att göra på dagarna förutom de 2 lektioner som jag har varannan dag =P, alla böcker är utlästa så jag har börjat rita för typ 1,5 vecka sen, haha. Jag ser alla de här snuttarna på youtube, hur folk skissar så otroligt snyggt och jag blir avundsjuk. Jag har alltid varit intresserad för det men gav det inte någon uppmärksamhet eftersom jag är skitdålig. Men nu så har jag kollat på tutorials och så, ritat mycket och lärt mig en del, några blev till och med hyfsade =P, jag kanske kan sätta upp de någon annan gång =)
Just nu så kallar jag hemmet för "The germfactory" eftersom alla är sjuka, influensan har slagit oss hårt och alla stönar, snorar och hostar =P, alla förutom katterna och brorsan är friska. Det är nu andra dagen sen jag blev sjuk och är väldigt svag, kan knappt lyfta upp mig själv ibland men det gäller att vänta ut den.
Anyways, hoppas att ni är glada över att ha läst ett fullkomligt meningslöst inlägg ^^
Nyår....
För att vara ärlig så gillar jag inte nyår, inte för att det är något negativt med det utan det är vad människor gör som stör mig. It's as if you're looking for an excuse, en som rättfärdigar en person att bli full, "släppa loss" och andra dumheter. Det påminner mig faktiskt om studenten. Hur hundratals elever dansade och hoppade på flaken medans de duschade i öl, champagne och liknande. Jag kollade på hur föräldrar tittade på deras barn medans de hällde öl över sig och med en vild blick, försöka få en sista droppe att dricka som om det var den sista droppe vatten i en oändlig öken. Jag var äcklad.
Just nu så finns det hundratusentals människor därute som gör samma sak, förutom att bada i öl =P. Why? för att en klocka slog tolv? för att du klarade dig igenom ett år? det har du gjort de senaste 16,17,18,19 åren, det är inte direkt någon överraskning =P
Anyways. Som sagt, jag blir bara störd på människor som hittar på ursäkter att göra det ena eller det andra.
Det enda jag gillar med nyår är fyrverkerierna ^^, jag skulle själv vilja skjuta några men eftersom jag är fattig och vill helst inte se mina pengar explodera i luften så överlåter jag det till alla andra =P
A couple of things of this and that
De första dagarna spenderade jag på att läsa 2 böcker som jag hade, my forgotten passion, och blev klar med de på 3 dagar =)
Just nu använder jag brorsans data när jag kan och väntar tills min blir upphämtad och reparerad. In the meantime så har jag också funderat på att skriva av mig, helst på engelska. Tänkte skriva om det som kommer upp i huvet men främst om människans natur, personligheter/personliga konflikter och hur en människa fungerar. Sounds tricksy, yes men jag tänker ofta om sånt. Väldigt ofta. Maybe I'll get something out of it, säkert något bra till mitt projektarbete and if not så håller jag åtminstone på med något.
Thing is, jag vet inte om jag ska skriva det här på bloggen och sen lägga upp en bearbetad version av det hela (om det någonsin blir klart =P) eller om jag ska spara det på ett textdokument på datorn, bearbeta den och SEN lägga ut den. The latter sounds more tempting eftersom det finns en högre chans att låta vettig och som någon som har tänkt till lite, inte någon svamlande text =P
Anyways, you have a happy new year fatties ^^
Just in case
Jag skriver nu det här utifall jag skulle vara borta ifrån bloggen på ett tag. Anledningen är min stackars dator som låter just nu som en gammal flygplan från 60-talet med knappt någon bränsle kvar. Ljudet är överdrivet högt och det blir värre och värre för varje dag=P. Så om jag försvinner här för ett tag så har jag antingen hamnat på sjukhuset/dött eftersom datorn sprängdes på mig eller så har jag tur och den gör det när jag inte är omkring, då jag får vänta tills jag får en ny =P
A poor man, from a poor family
Jag vet nu inte om det här märks när jag är ute någonstans, jag vet inte om det märks pga min klädstil eller av mina kompisar som kanske har hört något då och då, men jag tänker nu öppet berätta om det. I am a poor man. På riktigt, no seriously, poor as in fattig, as in no money =P
Det har varit så as long as I can remember. Varje månad är en kamp. Att få fram tillräckligt med pengar för att betala hyran, amorteringar och lån. Utefter åren så har lånen bara blivit mera och mera, från flera banker och summan har varierat beroende på hur mycket banken är villig att låna oss.
En anledning till att det blev såhär är pga alla saker som vi tagit på delbetalning. Man tänker egentligen inte så mycket på det, 300:-/mån, ja det är ju så lite för en ny data....och plötsligt så betalar man typ 4000 eller någonting sådär bara på sakerna man köpt.
Jag kommer ihåg när man fick pengar av föräldrarna när man var liten, en tia var =D, en tjugolapp var en rikedom. Jag kommer också ihåg när man gick på utflykt med skolan och eftersom det var något speciellt så fick man en 50 lapp ifall matsäcken inte räckte till eller om man behövde något annat. Men varje gång så kom jag hem ifrån utflykten och lämnade tillbaka femtiolappen. Det var bara en gång jag använde pengarna och det var för en present till morsan för 15 spänn, en liten glittrande sten från naturhistoriska riksmuséet =P
Jag tror att jag var kanske 16 då jag ägde min första hundralapp. Jag har aldrig varit i behov av pengar för mig själv eftersom det var väldigt få saker som jag kunde tänka mig använda de till och för övrigt så gillar jag inte pengar heller. Money corrupts, till och med jag har sett det för ofta and it only makes me want to stay away from the stuff. Just like drugs, lol =P
Jag har alltid varit en enkel person, oansenlig och ödmjuk, och det kan jag säga med stolthet, ett av de få sakerna som jag kan skryta om.
Så fastän jag är i den här situationen så tycker jag fortfarande inte om pengar. Det är något mina kompisar har svårt att förstå. Då och då tar de upp ämnet om jag skulle be om ursäkt för min existens på tv för en miljard. Jag säger alltid nej, fastän det skulle lösa problemet med ekonomin hemma (något som är inte säkert att de vet om) och för det blev de först förvånade, sen förnekande. De säger att jag ljuger, att jag skulle ändra mig om det verkligen var på riktigt och inte något som kompisar bara frågar varandra. Med en sårad stolthet så tänker jag på om det fortfarande finns människor som uppskattar lojalitet, ödmjukhet och heder därute i världen. Att det finns saker som man inte kan sätta pris på. Jag säger inte nu att det är fel att göra det och ta en miljard, men just för mig så känns det inte rätt.
Aah, well, that is just the way it is =P
Mr Curiosity
Fast första plats går naturligtvis till våra två katter här ^^, man kan verkligen SE hur nyfikna de blir på en sak som snabbt gömde sig bakom hörnet, vare sig det var mitt finger (jag leker med de så ibland ^^) eller om det var deras leksaker.
Jag vill gärna berätta om våra katter mera men det får bli till en annan gång kanske. Det viktiga som jag vill säga er, är att det inte är alltid bra att veta allt. Nyfikenhet är inget farligt tänker de flesta but curiosity killed the cat =P
Some things are better left alone, och som den tvåtusen-åriga satyren Pan i spelet Rise of the Argonauts säger; "The world is much more interesting place with some mystery in it" =)
Eternal Wait
De här stunderna jag pratar om ger mig, personligen, något annat också. Jag får på något sätt känslan att vänta. Alltid vänta. Men för vad? Bussen? att bli 30 år gammal?, I've no idea =/
Men om det är något jag är bra på så är det just det, att vänta. And the messed up part about this whole thing is, the more I think about, the more confident I become. Det finns något jag måste vänta på. But what?
To do what's important
Men det är inte det som jag är bekymrad över. Jag är bekymrad över att jag som person har förändrats, något till det sämre. Vart fanns den där viljan av järn när jag behövde den?, vart fanns den där orubbliga känslan av plikt? att göra det som krävs och det som behövs göras! Jag har tappat dessa två egenskaper som har format mig ända sedan barnsben.
Men, precis som dåliga vanor, så förändras man inte så lätt, man kommer oundvikligen till någon sorts insikt om vad det är som har hänt och det räcker gott och väl för mig.
There are things that are too important to lose track of. To all of you guys out there, sry for being messed up =)
